Har fått en fantastiskt vacker duk.
Mammas farmor Ingeborg broderade den någon gång på 20-talet.
Duken låg under skålen på fot av pressglas som användes när jag döptes hemma hos mormor och morfar i Östersund.
Den känns spröd och är sliten, något hål här och där, spetsen har också gått sönder på sina ställen.
Men det gör inget- den är så helt underbar!
Kramar /Lena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack, fina du, för att du tänker om mitt inlägg!