Att vara halvblind

Jag tänkte visa alla olika färger på rosen....

...och såg, när jag förhandsgranskade bilden, till min fasa att den är angripen av bladlöss!

Så är det när man inte har perfekt syn och man som jag envisas med att använda linser som inte ger ordentlig skärpa.

För första gången i hela mitt liv klämde jag lössen mellan tumme och pekfinger, med en lätt rysning, det är inte trevligt och blandade sedan ihop en vatten och såpalösning som jag sprutade på knopparna. För det verkar vara där de är, eller?

Nu får jag nog gå en runda med förstoringsglasen på och kolla alla växter. Undrar just om jag missat något?

Ps: Inget besked från Levercentrum. När jag ringde dit fick jag veta att jag blir uppringd i  morgon kl. 11-någonting. Tröttsamt och påfrestande att vänta och samtidigt lite småkomiskt att de i en bilaga i DN idag stolt berättar om sin specialavdelning där de utvecklat möjligheten till kontakt med och tillgängligheten för patienterna! Ds

Minns ni mina rosor?

Fortsätter och fortsätter...

..vara fina hos oss. Ser ni de ljust gröna bladen, det har börjat komma nya på alla stjälkar. Detta har jag aldrig varit med om.

Det enda jag gjorde, då två dagar före nyårsafton, var att ge ny snittyta och sätta dem i ca 50 grader varmt vatten. Jag har inte gjort det där man ska för att lyckas med rosor; ny snittyta, nytt vatten (bara fyllt på från vattenkannan), ställa kallt på natten och ändå är de fortfarande vackra. Nåja, kanske lite bruna och torra i kanterna på sina ställen, men det känns som om de kommer vara kvar länge till.

Idag jobbar jag sent, APT och avdelningsmöte och jag lär nog inte vara hemma förrän strax före 21.00. Tur då att jag börjar sent, om ca. en timme, så det är dags att packa ihop här hemma och gå till tåget.

Ha en fin måndag, alla ni fina som så ofta är här och lämnar underbara avtryck. Tack!

Jag och rosor

Gammal eller...

...för det måste de väl vara när jag köpte dem två dagar före nyårsafton. 10 dagar.  På nyårsafton såg de ut såhär!
Och jag som fram tills ni gav de råd jag behövde i höstas aldrig fick rosor att leva mer än någon dag hos mej.

Nu är vi inne i den vanliga lunken här hemma med skola och jobb, möten och resor.
Jag är lite ambivalent inför det, jag trivs på jobbet och tycker det är härligt att återse alla underbara kollegor och barn samtidigt som jag tycker det är knepigt att inte få rå om min tid som jag vill. Just nu vill jag, som ni förstått, ha tid att utveckla tecknandet och alldeles snart få sätta fart på vårsäsongen i trädgården.
För mej har aldrig arbete varit det viktigaste i livet, det är inte där jag har min identitet utan jag måste ha möjlighet att odla mina intressen, ha tid för familj och vänner för att må bra.

Det handlar om att få rätt balans i tillvaron och det är inte helt lätt alla gånger.

Känns det igen, eller är du så lycklig att du får till allt som du önskar?

Ännu en helg

Jag kan!

Äntligen har jag lärt mej hur man ska sköta om rosor. Tack ännu en gång för råden jag fått av er!

Nu börjar helgen ta slut, helgen som försvann alldeles för fort. Jag har en konstig känsla av att jag gjort massor samtidigt som det känns som jag knappt hunnit med något. Skumt!

Igår (och inatt!) var jag på middag hos en fin vän tillsammans med andra fantastiska kvinnor. Och det blev som jag trodde; en "mågottkväll" med god mat, massor av fina samtal, en hel del skratt och gemensamma planer för framtiden.

Strax ska jag se "Så mycket bättre" på playkanalen. Jag har redan lyssnat på Magnus Ugglas version av Olle Ljungströms låt så jag vet att jag ska ladda upp med näsdukar som jag kan torka tårarna med.

Vi ses senare i kväll!