Ser ni...

...vad detta är?

Med förstoringsglasögon på går jag ut på altanen och kollar noga i rabatten och jag ser hopp om sommaren!

Jag ser prästkragar, humleblomster, pioner och aklejor!

Kram och ha en fin kväll!

Lena

Underbara lördag!

Många knoppar på denna, Duchesse de nemour

Vilken fantastisk lördag vi haft!

Startade dagen med att fixa lite på altanen och i rabatterna som omgärdar den. Maken hade förarbetat lite och klippt ner en stor buske som jag sedan sågade ner helt.
Igår var min byggarsvåger här och vi diskuterade hur han ska göra om altanen. Vi bestämde, som jag önskat, att han lägger river den slitna trallen och lägger betongplattor där i stället. Runt altanen gör han staket och inramningar av armeringsmattor fästade i svartmålat trä. Dessutom kommer rabatten som är på altanens kortsida göras dubbelt så stor.

Och jag måste köpa fler växter!

Det enda jag vet är att jag vill ha en till kaprifol, en som blommar längre tid än den vi har nu. Gamla kaprifolen kommer tyvärr hamna i framkant på rabatten eftersom vi tar bort kortsidans plank, där den växer nu, och sätter armeringsmatta på andra sidan rabatten. Rabatten kommer alltså hamna på altanens insida. Hänger du med?

Sedan önskar jag mej något mer klättrande, något som blommar från mitten av juli ungefär och funderar på en vit klematis. Jag har lovat dottern att vi sparar en liten yta för ettåriga blommor och jag tänker kanske skärma av den ytan i rabatten med en cirkelformad plåtkant.

Så vad tror ni; två kaprifoler och en klematis som klättrare i armeringsmattan, den japanska azalean, hortensian och sommarblommor i själva rabatten?
Ja, jag vet att de vill ha olika slags jord, men jag har också fått för mej att de kanske inte är så kinkigt som man tror.

Just det, den fantastiska lördagen...

Mitt på dagen var jag klar med trädgården och fortsatte eftermiddagen i den underbart sköna solen tillsammans med familjen och sammanfattningsvis fick jag med det jag gärna tänker en ledig dag  ska innehålla; (just nu alltså, se JAGochAIH) familj, arbete och vila i en perfekt kombination!


Lena

Tjoho!

Mothers choice

Så här står det om den på Odla.nu:

Paeonia lactiflora

Som ett moln av vispad grädde med en aning av smultronrosa blommar denna doftpion. även fin till snitt. Trivs i sol till halvskugga. Har inga stora krav fast föredrar en näringsrik och väldränerad jord. Blommar i juni-juli. Kan odlas i hela landet, men utvecklas bäst i skyddat och väldränerat läge. Höjd ca 85 cm.

Och alldeles nyss hittade jag en blomknopp- den är på gång! Tyvärr blir det nog den enda blomman, just den här pionen blev nertrampad av något/ någon just som den tittade upp ur jorden. Nu är de skyddade på alla håll och kanter. Jag hoppas på att kunna befria den från hönsnätet när den vuxit sig större. En till, av mina tre, blev skadade tidigt i våras så de ger väl ingen överdådig blomning, men de står där och det kommer fler somrar!

Just idag känns det lite varmare än det varit de senaste dagarna, men någon riktig vårvärme har vi inte. Inte för att det verkar hämma växtligheten, snart blommar syren och liljekonvaljer och luften är fylld av väldoft.
Nu väntar en underbar tid!

Kram

Vatten

 Aklejan från Elle

 Pion flyttad från rabatt

En av de sista pärlisarna

Härom kvällen var jag tvungen att kolla om jag också har något att berätta om min trädgård, den där yttepyttelilla ni vet.

Och visst finns det en del fint där, om man tittar efter noga. Särskilt vackert är det med vatten i  växterna, som nu efter en dags regnande.

Aklejorna som nästan helt blev uppätna av något har tagit sig riktigt bra och jag hoppas på blommor från dem i sommar. Fröerna fick jag av Elle för ett drygt år sedan och de planterades i krukor förra sommaren. Nu har det varit utplanterade i altanrabatten ett tag. Väntar.

Pionen, är den där röda som jag hörde, när vi flyttade in, skulle finnas i en rabatt och i somras såg  några spröt av. Nu har jag grävt upp den och planterat den i en stor, gigantisk, kruka och ännu så länge ser den ut att må bra. Nu längtar jag efter blommor.

Pärlhyacinterna har blommat i två omgångar- höstens blommar nu och förra höstens är redan utblommade.
Jag satte också massor av lökar av kungsängsliljan, en enda har kommit upp. Är det någon som äter lökarna?

Ha det gott!

Kramar/ Lena

Underbara fredag

 Först upptäcker jag att pionen slagit ut

Sen avslutar vi fredagen med grillning på berget tillsammans med fina vänner

Det kan nästan inte bli bättre!

Jag tror morgondagen blir lika bra, fast en annan slags dag...

Pioner

Näe...de är inte hemodlade utan inköpta på torget! Och på torget får man två buketter till priset av en i blomsteraffären, det gillar jag!

Vaknade upp till en strålande dag. Igen! Det är nästan att jag blir besviken att alla vädersajter hade fel om regnet de trodde vi skulle få inatt och nu på morgonen. Det måste nog bli en runda med vattenslangen ikväll.

Nu är en spänd väntan på provsvar och har jag tur är allt fortfarande på väg åt rätt håll och då kan jag koppla av någon vecka till.  Antar att jag skriver om resultatet senare på AIH-bloggen.


Kramar till er alla såhär en måndagsmorgon!

Vi hade tur med vädret

Midsommarafton spenderade vi hos goda vänner i Eskilstuna i ett nästintill perfekt midsommarväder. Strax efter en fantastisk sillunch föll några få regndroppar på oss och innan vi startade femkampen  flyttade vi upp utemöblerna till den segeltäckta altanen, helt i onödan visade det sig för det blev inget mer regn än de där dropparna.

Medan vi var där slog det mej att nästan inga vi umgås med äger en trädgård. Inte särskilt konstigt kanske, med tanke på att vi alltid bott och arbetat i en storstad och det är här våra vänner bor, men några av dem har lämnat storstaden för att få bo i eget hus.
Hos syster, "Mariefred" och "Eskilstuna"  kan gå jag runt med kameran och hitta vackert inspirerande.

Eskilstuna är en gammal trädgård, huset byggdes på 20-talet.

Det var hos dem jag stiftade mina första bekantskaper med pioner för kanske 20 år sedan, de har 5-6 buskar utplacerade på olika ställen i trädgården, färgerna går från ljusaste rosavitt till rött.

Löjtnantshjärtats perfekt formade blomma fascinerar.

De har två gigantiska ljuvligt doftande schersminbuskar. Där stod jag länge och sniffade i mej den underbara lukten. Insåg också att humlorna är förtjust i den, de flög med raketfart från blomma till blomma och stannade aldrig så länge att jag kunde få dem på bild!

Undrar om man kan ha en doftschersmin i stor kruka?

I en gammal trädgård som Eskilstunas finns det förstås flera gamla fruktträd och de får alltid så mycket äpplen att de kan lämna in dem till ett musteri och sedan ha äppelmust hela året. Det är är väl lyx, om något?

Dessutom finns det fina päronträd, en köksträdgård och bärbuskar att njuta av....

Ja, förutom trädgårdsnjutningar, njöt jag av glada skratt, tokiga lekar, härliga samtal, underbar mat i fint sällskap. Som avslutning fick vi en vacker resa hem i skymningen med en gigantisk måne på himmelen. Det kunde liksom inte sluta bättre!

Idag är det mulet, men fortfarande varmt och vi skrotar runt och gör det vi just har lust för. Maken är på golfbanan, dottern ligger kvar i sängen och jag funderar över och försöker planera hur vi ska organisera våra uteförråd. Så gör vi, om vi får välja själva!

En ny pion

en röd bondpion enligt hörsägen

När vi flyttade till radhuset fick jag höra att det skulle finnas en pion i en rabatt, en pion till pionälskaren!
Jag såg den skymta förra sommaren, några vissna spröt som jag kunde identifiera. Så "försvann" den för att plötsligt dyka upp i det som nu är surjordsrabatt för azalea, hortensia och kaprifol! Bakom alltihop!

Hur ska det här gå?

Fredag och vädret fortsätter som igår, kanske blir det till och med lite varmare. Jag har redan hunnit sitta ute i solen på altanen, snygga till pionstöden och jag har nypt ogräs lite här och där. Just nu känns det väldigt skönt att trädgården är liten, den är lätt att hinna med och det finns gott om tid för njutningar.
Om vi har lust i eftermiddag ska vi ta bort de döda ölandtokarna och sätta syrenplantor där i stället. Omgärdade av skydd av hönsnät förstås och jag har dessutom gjort en anvisning till "mejanerrabattenmarodörerna" var de kan passera utan att förstöra. Visar er när den är på plats.

Nu önskar jag er alla en fantastisk fredag!

Ps. Livet börjar återvända sakteliga, vill du veta hur hittar du en länk till bloggen JAGochAIH här och i högermarginalen Ds.

Myror + pionknopp= sant

Mothers Choice

Om man inte med blotta ögat kan se knoppen vet man att den finns där om man kan se myror!

Oj, oj...idag sov jag till 11! Vet inte om jag ska vara glad för det eller om jag ska tycka att jag har missat halva dagen. En dag som hos oss bjuder på sol från klarblå himmel. Jag behövde säkert sova!

Nu ska jag gå ut och lyfta på odlingstunnlarna, de som skyddar mot rådjuren och kanske ska jag  petar ner några luktärtor till i atriumgårdens lådor. De jag sådde direkt har redan börjat titta upp och jag tror nog att jag måste ge bort några plantor, det går ju liksom inte att ha för många i lådan...

Besöket på Zetas sparar vi till i morgon- då är det ju Mors dag och jag får bestämma vad vi gör!

PS. Idag har jag börjat min kortisonbehandling, nu är det verkligen dags att inse att jag ÄR sjuk! Jag kommer inte skriva särskilt mycket här om AIH från nu, jag har börjat skriva i en ny blogg om "mitt sjuka jag" där jag har summerat allt som varit hitintills och där jag kommer skriva ner mina upplevelser framöver. Här vill jag vara frisk och skriva som jag gjort förut! DS.

Tror knappt det är sant!

En myra visade vägen

Först något jag blir glad av.

För mindre än en månad sedan planterade jag mina nyinköpta vita pioner och om jag ser rätt kommer Ann Cousins ge mej en blomma redan denna sommar.
När jag planterade pionerna var de bara små centimeterhöga knoppar, nu har denna vuxit rejält och redan tagit stöd av nätet jag gjorde i söndags.


Nu något jag är ledsen för.

Jo, jag fick ju jaga läkaren för han skulle ringa upp och nyss fick jag beskedet jag väntat på.
Egentligen är det nog det bästa besked jag kunde få, förutom en fullständig friskförklaring förstås, man är nästan säker på att jag har autoimmun hepatit. Läkaren sa att den kan liknas vid en reumatism i levern. Behandlingen är stora doser kortison som kommer göra mej uppsvullen och ännu tröttare än idag och i värsta fall behöver jag behandling livet ut. Varannan vecka kommer jag lämna blodprover för att man ska hålla koll på hur värdena förändras och om medicindoserna är de rätta.
Nej, det är inget roligt alls!

Och det som känns mest ledsamt nu är faktiskt, och det låter nog jättekonstigt, att jag inte kan ta ett glas vin med maken på atriumgården i sommar och att jag kommer svullna i kroppen.

Agnes sa en gång att "du får vara glad vad det än är bara det inte är cancer" och visst har hon rätt i det, men att inget kommer att bli som vanligt igen gör mej ledsen.

Pionstöd

Framtida stöttare

Med inspiration av Agneta har jag gjort pionstöd av ett tunt stålnät. Ännu så länge behöver de små plantorna inget stöd, men med den hastighet de växer är det nog bara en tidsfråga innan jag får leda dem rätt i rutorna.

Fram till nu har jag haft benbockar som skydd för rabattens kortsidor, en tillfällig lösning, men när jag i morse såg spår av rådjur i jorden blev det en prioriterad syssla att åka till byggvaruhuset och införskaffa armeringsnät och de har jag nu ställt i vinkel mot mattan jag redan har. Ska rådjuren komma åt rabatten nu måste de kliva upp på altanen och jag hoppas de tycker det är för besvärligt.
Jag köpte alltså en annan slags armeringsmatta som jag gjorde pionstöden av, de är också förstås ett visst skydd mot objudna gäster. Hoppas bara de rostar sådär vackert!

Den här dagen blev alldeles för kort trots att jag hunnit det jag planerat. Jag kommer hela tiden på nya saker jag vill göra. Kanske dags att skriva en lista så jag får koll på allt jag vill?

Städa rabatter

Tuktad och redo att möta våren

För exakt ett år sedan blommade Ormögat för fullt i kollorabatten. Titta bara:

Nu har den just tittat upp ur jorden och idag har jag tuktat den ordentligt. Den skickar iväg långa rotskott och kan ta över en hel rabatt. Och det får den ju inte; här ska det planteras pioner snart!

Idag, denna fantastiskt soliga dag, har jag rensat löv ur altanrabatten. Jag tog dem näst intill ett och ett, efter förra veckans sjukhusbesök är jag ju tillsagd att inte anstränga mej och inte ens lyfta något som väger mer än ett kilo. Vad väger ett löv?

Jag satte perenner jag haft i kruka i rabatten i höstas och några kan inte vara kvar när den ska bli en pionrabatt. Rabatten är drygt 4 meter och jag ska ha 4 pioner i den och kanske någon stjärnflocka. Jag tror jag kan låta daggkåpa och kärleksört växa emellan dem denna sommar- säkert kan de fylla ut ganska bra medan jag väntar på att pionerna ska växa till sig, även om jag får passa så de inte stör pionernas rötter. Varken kärleksört eller daggkåpa verkar ta skada av att flyttas. Förra året hade de fler olika planteringsplatser.
Och vad gör jag då med ormögat? Den får kanske bli en krukplanta även denna sommar...

Av en händelse...

...eller kanske inte alls, hamnade jag på Zetas idag. 

Vi hade lite olika ärenden idag och då skulle vi passa på att åka till Plantagen för att köpa jord och kanske en eller annan växt.
Jorden fanns, men oj så sorgliga alla växter såg ut. Jag skulle inte vilja ta med en enda hem.

Och så blev det Zetas i stället!

 I påsen hos den helt ljuvliga chokladblomman, finns också en vit stjärnflocka och något vitt som ska blomma hela sommaren. Jag kommer inte ihåg vad den heter, förstås!

Väl hemma igen breddade jag spaljérabatten. Det var verkligen inget lätt jobb, så fort jag satte spaden i jorden stötte den emot sten och jag som tänkt gräva ur ca 50 cm fick ge upp efter 25 cm. Hoppas det kan räcka...

Jag har bestämt att kalla denna rabatt för hullerombullerrabatten. Här kommer jag ha sådant jag tycker om utan hänsyn till om de passar ihop. Vi ser inte rabatten från våra uteplatser så då spelar det inte så stor roll. Här ska jag ha växter som jag kan ta in som snittblommor och idag fick kärleksörten, daggkåpan och mina två stjärnflocka en plats hos jätteverbenan, pionen och kaprifolen.

Näe, tvätten har inte torkat ute idag. Här har varit runt 20 grader och mest moln och det räckte väl inte för att lakanen skulle bli torra. Bättre lycka nästa gång!

Pioner...igen!

Med risk för att verka tjatig visar jag er dessa I-phonebilder på bland det vackraste jag vet!
Tog en promenad härom kvällen och i grannskapet växer dessa skönheter på två olika tomter. Ingen av dem har givit buskarna något stöd och blommorna fullkomligt väller ner över stödmurar.

Så vackert!
Vill också ha!

Veckans Bukett

Pion...igen!

Jag får verkligen inte nog av pioner. Dessa har jag köpt på Hötorget och knopparna är vit/rosaspräckliga medan den fullt utslagna blomman är riktigt tuggummirosa.

Häromdagen kom dottern hem med en annan bukett rosa pioner, men de är fortfarande i knopp.
Hon vet vad en mamma vill ha!

Det går sakta framåt här hemma, jag tänker INTE ha kartonger kvar att ta hand om när semestern är slut!

Semester, ja! Vi ska inte bara hålla på med att komma i ordning här. Vi har en vandring mellan Storulvån och Blåhammaren framför oss snart.
Vi är samma tre familjer som fjällvandrar som förra sommaren, men denna gång är lite speciell eftersom Maria och Tommy ska gifta sig på Blåhammarens fjällstation. Spännande och annorlunda!
På hemvägen från norr stannar vi till i Hudik och tar ett dygn på ett SPA, det kan vi nog behöva efter ca 3 mils vandring.

Så avslutar Agnes och jag min semester med en vecka i  Grekland, på MammaMiaön Skiathos.  Av bilder att döma verkar den ön lika pittoresk som Samos som vi var på för två år sedan och just så som jag tänker att Grekland är.

Idag är en vilodag, helt utan måsten. Jag kommer nog plocka lite här och där, men just nu är det inget som känns akut.

Nu önskar jag dej en fin tisdag!

Jätteverbena och Pion

Nu är de i jord!

Efter alldeles för lång tid i sina såkrukor har äntligen verbenan hamnat rätt. Eller rätt och rätt, jag satte dem i den enda rabatten jag snabbt kunde åtgärda, den med pionen i. För den ser ni väl, pionen i mitten av bilden?
Antagligen har jag satt verbenan för tätt och kanske för sent, det dröjer nog, om det ens hinner, innan den blommar.
Här har det varit mager jord, antar jag, för allt som är planterat här är litet och svagt. Till höger, ur bild, slingrar en enda reva (heter det så) av en klamatis. Den ser torr och död ut, men har givit en blomma.

Nu har jag givit fin näringsrik jord och hoppas på att växandet ska ta fart.