Vackra höst

Medan maken golfar och dottern pluggar njuter jag många timmar i skogen. 

I en riktig skog. 

Och så rustar jag mej för en ny vecka.

Kramar/ Lena

Härliga höst!

Tänk att jag skriver en sådan rubrik på ett inlägg!

Jag tycker ju inte om hösten. För mej är den bara en väntan på december och godistillverkning, lussebullar, matlagning, advent, jul, nyår och hopp om ett nytt år.

Men när den är såhär, med hög klar luft och solsken, då kan även jag njuta.

Det ÄR höst nu!

Och på atriumgården ramlar det ner barr och eklöv i mängder

Jag har försökt hitta sommaren i varje dag som gått sedan vi gick in i september och lyckats ganska bra...till nu. Luften är fuktig av all regn som fallit de senaste dagarna och trädgården är snart begravd i nedfallna löv och barr.
Kanske är det så att det börjar bli dags att ställa undan utemöblerna, vinterförvara pelargonerna och rensa bort ettåringarna?

Fast det får bli en annan gång när jag är piggare!

Trädkläder

Trädmänniska?

Mitt i allt det gråa i går eftermiddag hittade vi denna figur som verkligen piggade upp.
I en skogsdunge, en bra bit från allt vad stigar och gångvägar heter bara fanns den där och det är ju helt ofrånkomligt att man funderar över hur den kommit dit och vem som stickat den.
Den är nog till viss del stickad på plats, det fanns inga sömmar på klänningen och den tredelade stammen är hög.

Spännande, eller hur?

Koppar och anmälningsmiss

 Kopparbunken matchar de bruna flaskorna fint

Detalj

Så gammal och bucklig, undrar vad den varit med om, bunken vi hittade hos svärmor och som ingen annan ville ha? Den har stått på kollo och förvarat små tändpinnar till kaminen.

Jag tycker att den passar bra i vårt hösthem med sin färg och jag funderar på viken funktion den ska få nu. För ni vet väl att jag egentligen har svårt med saker som bara ÄR, även om jag håller på att lära mej att det också kan få vara ok.
Jag tror att denna bunke ska få förvara stearinljusen ett tag. Framåt advent kanske jag ska ha en hyacint i den, men då måste jag klä den invändigt för det är ett litet hål i botten.

Idag skulle jag gått på Canons fotokurs. Tänkte i fredags att det var konstigt att jag inte fått en inbjudan eller bekräftelse och mailade dem om det.
Jag finns inte registrerad någonstans, vilket antagligen beror på att jag inte fullföljde anmälan på nätet då när jag för länge sedan trodde jag gjort det!
Så trist!
Jag som hade sett fram emot att få lära mej om fotografering och slippa famla i mörkret som jag gör nu. Ibland lyckas jag få till en fullträff, men oftast blir bilderna gryniga och oskarpa som här. Jag får liksom nöja mej med att ge er en känsla för vad jag tycker om och vad jag vill visa er här!
Jag ska anmäla mej till något annat tillfälle, nästa gång är den andra advent och då tänkte vi ha glöggfest här så det funkar inte. Nästa år kanske?

Nu ska jag ta tag i en söndag som faktiskt innehåller lite jobbjobb. Brukar inte ta med mej jobb hem, men veckan som var hade vi ett kvällsmöte och jag ville inte stanna kvar någon mer eftermiddag, bättre då att jobba hemma när det passar. Och det passar bra en grå söndag som denna!

Dessutom håller jag på med lite pyssel inför jul, ni som följer mej på Instagram fick en liten sneakpeak i går. Pysslet kräver en tur till en färgaffär, hoppas vi hinner det idag!

Ljus hos mej

Slinga från Clas Ohlson

Nu är det hög tid att ljusa upp här hemma, ljuset utifrån är ju alltför svagt. 

Jag har lagt min slinga i en uppochnervänd glasvas som jag ställt en av mina porslinsblommor på.

Idag är det alltså en ytterst grå lördag och vi ägnar den åt fix och plock här hemma.
Ikväll ska jag ta mej tid att laga mat. I veckorna har jag ingen lust eller ork alls att lägga tid på matlagning, det ska gå fort och lätt och ofta känns middagarna ganska tråkiga och mest ett nödvändigt ont.
Men idag!
Det blir pesto och philadelfiaostfylld kycklingfilé som jag lindar en god skinka runt innan jag bryner dem lätt och sedan låter gå färdiga i ugnen. Till det serveras råstekt potatis och en god sallad. Jag ser verkligen fram emot att laga mat idag!

Vad du än gör, ha det riktigt fint!

Kastanj fram till advent

Med mössan på!

Ännu ligger de där, kastanjerna, på matbordet, men snart ska de bytas ut mot juligt pynt.
Jag har skrivit det förr, jag längtar till att få börja pynta.
Från Illum i Köpenhamn fick några kitschigt glittrande, kopparfärgade hjortar (eller är det renar?) följa med hem och de får nog ersätta kastanjerna redan till advent, annars sparar jag på pyntandet till dagen före julafton.
Jag hänger förstås upp adventsstjärnor och ställer fram ljusfat med adventsljus. En liten gran ska nog också få välkomna på atriumgården, men den 23 december ska det glittra och glimma i varje vrå!

Jag har en känsla av att allt fler startar sitt julpyntande i samband med första advent, många tar till och med in granen då.

Hur gör du? Advent eller senare?

Utflykt

De som följer mej på instagram vet att jag varit på heldagsutflykt med några 2-åringar idag. Barnen fick i sommaruppgift att ta med en pinne till förskolan de tagit på en plats de kan visa oss under hösten.

Idag var platsen en ganska ny lekplats som man utformat som ett Stockholm vid förra sekelskiftet i
miniatyr.
På de flesta byggnader fanns det citat från P-A Fogelströms roman Mina drömmars stad. Läs mer om parken här.

Jag tycker att ambitionen att ge barnen i staden en annan slags lek och lekplats än de normalt är vana vid är fin, även om jag tycker att just parker är lite trist för barnen. Det är liksom helt uppenbart vad man ska göra i dem och utmaningarna är kanske inte så stora. Och om man inte gör en park till sin egen som man besöker ofta känns det mest som om barnen stressar runt för att försöka hinna prova allt innan man ska därifrån.
Nej, tacka vet jag skogsdungar, ängar, öppna ytor där de kan klättra, lukta, krypa, gräva, samla pinnar, känna på en len sten, spana efter småkryp, hoppa... där de får använda alla sinnen och ställas inför utmaningar!

Utflykten idag hade ändå ett enormt stort värde. Stoltheten och glädjen hos barnet som visade sin pinnplats där han i somras var med familjen är värt allt. Så härligt att ge ett enda barn åt gången stor vikt, låta barnet ge oss andra en inblick i ett liv det har utanför förskolan och också viktigt att vi på detta sätt tillsammans upptäcker vad staden har att erbjuda av variation.

Vid ett tillfälle hade vi sällskap av två damer i en hiss och barnet som nyss fyllt två berättade glatt att vi skulle åka till XXX:s pinnplats. Det är så viktigt att alla måste få veta!

Det har jag upptäckt idag!

Lördagsrapport

Ljuvliga doft

Nu står den på bordet, den underbara luktärtsbuketten och sprider sin väldoft i det nystädade rummet.

Idag har maken med lite hjälp av mej och min högerarm röjt och sorterat förråden, ställt in utemöblerna, tagit in vinterkläderna, ställt undan sommarskorna och -jackor och städat huset. Nu är vi redo för höst och vinter.

Det känns vemodigt att tänka att sommaren är så långt bort!