Ännu en helg

Jag kan!

Äntligen har jag lärt mej hur man ska sköta om rosor. Tack ännu en gång för råden jag fått av er!

Nu börjar helgen ta slut, helgen som försvann alldeles för fort. Jag har en konstig känsla av att jag gjort massor samtidigt som det känns som jag knappt hunnit med något. Skumt!

Igår (och inatt!) var jag på middag hos en fin vän tillsammans med andra fantastiska kvinnor. Och det blev som jag trodde; en "mågottkväll" med god mat, massor av fina samtal, en hel del skratt och gemensamma planer för framtiden.

Strax ska jag se "Så mycket bättre" på playkanalen. Jag har redan lyssnat på Magnus Ugglas version av Olle Ljungströms låt så jag vet att jag ska ladda upp med näsdukar som jag kan torka tårarna med.

Vi ses senare i kväll!

Delvis klart

Del av sovrumsförvaringen

Vi fick upp nästan alla dörrar på väggförvaringen i sovrummet i söndags. Vi har två skåp som sitter högt upp mot taket och det är inte lätt att nå dem så....vi väntar lite!
I öppningen i mitten ska jag sätta upp ett hyllplan och en till krokbräda så de löper längs med hela nederkanten.

Min förundran idag är hur lätt det kan vara att låta barnen få vara Sina Bästa Jag! Bara vi kommer på hur!

Invigning

Tänk att jag kunde!

Igår invigde jag den fina maskinen genom att baka ett surdegsbröd på råg.
Jag använde torkad rågsurdegjäst, vanlig färsk jäst, manitobamjöl, lite rågmjöl och oj, vad gott det blev! Synd att vi inte har större frys för jag skulle gärna baka mer.

Idag har jag förundrats över hur det lilla barnet, helt utan talat språk, kommunicerar  med andra barn och gör sig väl förstådd. Hur rolig de kan ha, så roligt att skrattet bubblar i hela kroppen!

Vad har du förundrats över idag?

Ännu en bukett...

...luktärt!

De sjunger på sista versen, mina luktärtor. Hela sommaren har lådan de växer i varit övervattnad av allt regnande och de har inte fått den vård de behöver. Torka upp, fräscht gödningsvatten...och de ser klena ut och stänglarna blir inte särskilt långa. Men de som finns där doftar ljuvligt! 

Dagens "förundring" hade jag när jag ensam gick in med åtta (8) barn för att de skulle klä av sig efter utevistelsen. Åtta barn mellan 1,5 och 2,5 år. Ofta behöver de påminnas om i vilken ordning och hur de ska klä av sig och de behöver assistans med att använda stövelknekten, ta av jackan, lägga in mössan i skåpet etc.
Idag gjorde de ALLT själva och i stället för att be mej om hjälp, hjälpte de varandra med det som var svårt och krångligt. Och de var klara blixtsnabbt.
Gissa om de var stolta och glada över att "kunna själv"!

Och det är nog det som är det viktigaste vi kan ge dem; att vi vet att de kan och vill vad det än gäller. Att vi verkligen förmedlar tanken att de alltid kan vara sina bästa Jag...

Nu ska jag snart stoppa in mina surdegsbröd i ugnen!