Storulvån- Blåhammaren

 Långt kvar

 Det kalla vadet

Bloggerskan med dotter

Så är vi hemma!

I torsdags morse styrde vi bilen mot Storulvåns fjällstation där vi sammanstrålade med familjen L/E. Efter en natt på detta, enligt Agnes, femstjärniga vandrarhem, tog vi packningen på ryggen och startade den 1,2 mil långa vandringen mot Blåhammarens fjällstation.

De första 6 km. bjöd på en lätt vandring i vacker fjällnatur och perfekt väder, växlande solighet och runt 18 grader. Sedan vi vadat över det ISKALLA vadet började en tuff tur. Segt uppför och en massa passager över snö.
Efter drygt 5 timmar nådde vi äntligen Blåhammaren där vi mötte familjen J. som gått en annan och längre väg upp.

Återhämtning, inkvartering, dusch och middag innan det vi alla sett fram emot.

Skymningsbröllop med snöklädda fjälltoppar i fonden!

Fina Maria och Tommy blev maka och make.

Så vackert och stämningsfullt!

Dagen därpå traskade vi på snabba om än ömma fötter tillbaka till Storulvån och där skildes vi åt. 

Om någon för några år sedan sagt att jag skulle fjällvandra hade jag skrattat stort.

Nu har jag gjort det två somrar i rad och jag tror inte det är sista gången. Fjällvärlden är så fantastiskt vacker och att känna att man klarar av en tuff vandring är gott för självkänslan. Det fanns stunder då jag nästan ångrade att jag var med på detta, då jag helst av allt ville lägga mej ner och invänta helikoptertransport...men så på något underligt vis hittar jag kraften och orken igen och känner mej stolt.

Det är också härligt att se alla 5 ungdomar, de är mellan 11 och 15 år, hur de håller ihop, hur de hittar på sånger och lekar och inte en enda gång klagar utan bara studsar fram och är glada. Bara det är värt mödan!

Och denna gång, med bröllopet, var det ju naturligtvis extra fint!

Tyvärr hade jag bara min lilla kamera med och kvalitén på bilderna är inte särskilt bra, men jag tror de ger en känsla av hur vi haft det.

Nu är vi alltså hemma igen, mina inlägg under dessa dagar har jag schemalagt (jag är ju lite nojjig att någon ska förstå att vårt hem står tomt om  det inte skrivs något här. Dessutom har jag ju haft saker jag velat visa er!) Jag har kunnat läsa era inlägg via mobilen, ikväll ska jag kommentera ikapp.

Fortfarande många semesterdagar kvar och litet planerat, skönt!

Ha det fint!