:-) Vackra rosor! Klart du ska komma förbi. jag tänkte öppna trädgården för några besökare någon dag i maj och juli. Skulle vara roligt om du ville komma med! Ha det bäst! Kram Hélena
Hej Lena, min bloggvän! Ville bara säga att hade vi bott närmare varandra så hade jag tittat in hos dig med en nybakad sockerkaka och bett dig sätta på en kopp kaffe. Sen hade vi pratat om allt och ingenting. Fördrivit en stund och glömt den tunga vardagen. Kanske hade dina ord kommit tillbaka , ja, kanske du till och med skrattat lite. Ibland är livet överdjävulskt tung, men glöm aldrig bort att det inte varar för evigt, det går över. Vet att du varit slitsamt mycket sjuk det sista,köpt och sålt hus och säkert annat som du inte berättar om på din blogg. Låter som du bränt ditt ljus i båda ändar och inte hunnit återhämta dig.När man är inne i en riktigt svart period är det så lätt att tappa fotfästet och tro att man aldrig tar sig upp igen, men jag lovar det gör du även om det tar tid. Du är inte ensam även om det känns så. En stor kram till dig från mig. Annika
Skickar dig en stor, stor värmande kram. Ibland tar orden slut och det är ok. Då gäller det att lyssna och ladda batterierna. Inte känna att man måste prestera. Bara för att. Utan låta det vara tyst och omge sig med allt det där som ger en kraft. Få lov att längta lite efter orden. För de kommer tillbaka. Och vi finns här när de kommer tillbaka Lena. Det vet du.
Själv har jag bestämt mig för att ta en liten paus ett tag. Inte för att orden tog slut utan för att jag behövde dra i handbromsen. När bloggandet ger dåligt samvete för att jag inte hinner med att besvara kommentarer, hinner med att kika in och kommentera hos er och mail och brev ligger obesvarade... ja, då är det dags att dra i handbromsen. Pausa. Ladda batterierna, ta det lugnt och hitta tillbaka till glädjen. Så min blogg får vila ett tag och istället kan jag kika in hos er andra och läsa i lugn och ro, glädjas och inspireras och kommentera. Fokusera på skrivandet av min bok och lite nya äventyr. Men jag kommer tillbaka. För jag älskar ju att blogga. Så jag återkommer snart igen med ny kraft.
Jag hoppas att du gör detsamma Lena. Ta hand om dig nu vännen och fyll ditt liv med sådant som får dig att skratta och ger dig energi. Och orden kommer att komma tillbaka. När du är redo.
Ja, ibland kan det vara så, ordtorka och då är det bara att låta det vara så. Lusten kommer säkert tillbaka igen! Om det nu inte är något annat som orsakar det... hoppas inte det! Kram på dig!
:-) Vackra rosor! Klart du ska komma förbi. jag tänkte öppna trädgården för några besökare någon dag i maj och juli. Skulle vara roligt om du ville komma med!
SvaraRaderaHa det bäst!
Kram Hélena
Hej Lena, min bloggvän!
SvaraRaderaVille bara säga att hade vi bott närmare varandra så hade jag tittat in hos dig med en nybakad sockerkaka och bett dig sätta på en kopp kaffe. Sen hade vi pratat om allt och ingenting. Fördrivit en stund och glömt den tunga vardagen. Kanske hade dina ord kommit tillbaka , ja, kanske du till och med skrattat lite.
Ibland är livet överdjävulskt tung, men glöm aldrig bort att det inte varar för evigt, det går över. Vet att du varit slitsamt mycket sjuk det sista,köpt och sålt hus och säkert annat som du inte berättar om på din blogg. Låter som du bränt ditt ljus i båda ändar och inte hunnit återhämta dig.När man är inne i en riktigt svart period är det så lätt att tappa fotfästet och tro att man aldrig tar sig upp igen, men jag lovar det gör du även om det tar tid. Du är inte ensam även om det känns så.
En stor kram till dig från mig.
Annika
Kära Lena,
SvaraRaderaSkickar dig en stor, stor värmande kram. Ibland tar orden slut och det är ok. Då gäller det att lyssna och ladda batterierna. Inte känna att man måste prestera. Bara för att. Utan låta det vara tyst och omge sig med allt det där som ger en kraft. Få lov att längta lite efter orden. För de kommer tillbaka. Och vi finns här när de kommer tillbaka Lena. Det vet du.
Själv har jag bestämt mig för att ta en liten paus ett tag. Inte för att orden tog slut utan för att jag behövde dra i handbromsen. När bloggandet ger dåligt samvete för att jag inte hinner med att besvara kommentarer, hinner med att kika in och kommentera hos er och mail och brev ligger obesvarade... ja, då är det dags att dra i handbromsen. Pausa. Ladda batterierna, ta det lugnt och hitta tillbaka till glädjen. Så min blogg får vila ett tag och istället kan jag kika in hos er andra och läsa i lugn och ro, glädjas och inspireras och kommentera. Fokusera på skrivandet av min bok och lite nya äventyr. Men jag kommer tillbaka. För jag älskar ju att blogga. Så jag återkommer snart igen med ny kraft.
Jag hoppas att du gör detsamma Lena. Ta hand om dig nu vännen och fyll ditt liv med sådant som får dig att skratta och ger dig energi. Och orden kommer att komma tillbaka. När du är redo.
Stor, stor kram till dig du fina♥
Ja, ibland kan det vara så, ordtorka och då är det bara att låta det vara så. Lusten kommer säkert tillbaka igen! Om det nu inte är något annat som orsakar det... hoppas inte det!
SvaraRaderaKram på dig!