Del två

Nu skriver vi 2013 och jag ska spara minnen från året som är nu. Hoppas ni firade vi in det nya året på det bästa sättet!

Här fortsätter min årskrönika, vi är fortfarande mitt i sommaren. En sommar då vi njuter av att dricka kaffe ute i atriumgården och grilla på altanen så ofta vi har lust.  Planer på hur vi bäst ska kunna använda vår minimala  trädgård tar form och det jag hela tiden varit säker på är att jag måste plantera pioner nu i vår! Och någon mer stjärnflocka.    

Juli. På atriumgården växer luktärt och jordgubbar i lådor mot muren. I stora krukor har vi tomater och chili.

I hullerombullerrabatten flyttar jag växter hit och dit. Fram till senhösten växte där daggkåpa, stjärnflocka och kärleksört framför jätteverbenan.

Jag gjorde en ny bekantskap när jag var på Zetas, en blomma som jag läst om tidigare, Chokladblomman. Den ska jag ha flera av i sommar.

Och så mina luktärtor. Som de tog fart till slut och blommade oavbrutet långt in i oktober.

September är månaden då jag fyller år och av min mamma fick jag en hortensia. Den vackra!
Det fick mej att göra hullerombullerrabatten till en surjordsrabatt för just hortensian och den japanska azalean. Jag hoppas kunna plantera två blåbär där i vår, men jag är rädd att rabatten är för liten.

Oktober. Den vackra stjärnflockan har inte gett upp, trots att den är flyttad till altanrabatten,

rabatten som fått en avskärmning av armeringsnät mot slänten. Just där tar föresten vår tomt slut, så ni förstår hur liten yta vi har att plantera fint i. I den här rabatten ska pionerna få göra oss glada i juli.

Jag skördar och torkar mängder av chili, och lägger gröna tomater att mogna på fat i köket.

Trots en dag med snöfall i oktober kunde jag i mitten av månaden plocka den sista buketten luktärtor.

November. Så blev det grå november då jag egentligen bara planerar och väntar på att få förbereda julen.
Lite förvånad och glad blev jag allt när jag fick se blomknoppar i krukan med förra årets julros som stått ute sedan mars. Kanske kan den blomma om någon månad eller så!

December, den snöiga, har just tagit slut och ett nytt år har tagit sin början.
I år ska jag inte förodla något inne, var det svårt att få plats med sådderna i lägenheten är det helt omöjligt här.
Fast nu när jag tänker efter...det är ju som en smal fönsterbräda till de där fönstren som nästan når golvet, bredvid trappan i vardagsrummet...där kanske?


Ja, detta är den sista delen av min årskrönika.

Nu ser jag fram emot en ny härlig odlarsäsong och all inspiration  ni ger!