Frisk

Gamla Oxelösund

Just nu är det de absolut sista timmarna av min drygt ett år långa sjukskrivning.
Det känns både skrämmande och riktigt bra!

Redan i mitten av februari bestämde min läkare att detta skulle vara sista dagen och jag har haft god tid på mej att vänja mej vid tanken att återigen arbeta veckans alla dagar. Jag tror och hoppas att jag ska klara av det, jag känner mej stark och förberedd.

Den sista tiden har sjukskrivningen handlat om att jag ska lära mej vilka gränser jag har, hur mycket jag klarar, hur jag kan agera på bästa sätt när oron sätter in och hur jag återhämtar mej bäst.
För så är det ju, sjukdomen kommer alltid finnas där som ett orosmoln och rädslan för att den ska aktiveras är stor. Skillnaden är nu att jag inte förgås av oro, att jag vet vad jag behöver när tankarna är där.

Och jag vet att jag mår gott av att vara ute, i miljöer som jag tycker är vackra, eller uppleva olika kulturella evenemang.
Fram till nu har jag haft "lediga" dagar att använda för just detta, nu behöver jag se till att uppleva detta i vardagen och det känns inte så svårt med tanke på ljuset som finns kvar när arbetsdagen är slut.

Håll alla tummar för att jag lyckas!



Lena