Att återgå

Vilka krafter det finns i det levande. Trädets rötter ska bara upp och har sprängt den tjocka asfalten. En symbolik för dagens inlägg?

Från nu ska jag inte skriva mer om min pappa. Han finns kvar på sjukhuset, i mycket goda händer och han har träffat sjukgymnast, logoped och arbetsterapeut och gjort de utredningar som strokepatienter behöver. Nu är det bara att vänta och se hur framtiden kan bli för honom. Syster, jag, särbo och våra familjer finns med!

Jag vill återgå till att skriva om min och familjens vardag. Visserligen är pappas tillstånd min vardag också nu och han finns med i hög grad hela tiden, men nu får bloggen vara det andningshål jag behöver.

Till er som lämnat fina, varma och medkännande kommentarer säger jag TACK här, om jag inte redan tackat hos er!