Idag tog jag itu med ett projekt som jag faktiskt dragit mej för. Hårt kroppsarbete är egentligen inget för min svaga kropp, men jag vill ju ha de där!
Pallkragarna!
Utmed husets gavel löper en stenlagd gång som är ca. 1 meter bred och den hör till vår tomt (inget utanför den metern, där tar allmänningen vid). Bakom tegelmuren är vår atriumgård och ett förråd.
Jag hade egentligen bara tänkt ta upp stenarna som ligger just i ytterkant av pallkragarna för att kunna få ner dem i nivå med marken, men eftersom de flesta stenar var ganska små och hanterbara tog jag bort alla
i kragarna också. Så fick jag ett större djup på odlingen. En del stenar var rejält tunga, men när jag väl sätter igång med något har jag stor hjälp av en enorm envishet.
När jag lodat in pallkragarna- de måste stå rakt och lika, pusslade jag ihop stenar tätt intill kragarna och fyllde ut med sand mellan dem.
Jag lade tidningar i botten, fodrade med tredubbla lager fiberduk innan jag fyllde en krage med jord (självklart hade vi köpt för lite jord häromsistens) och äntligen kunde jag sätta mina få övervintrade jordgubbsplantor i den. Plantorna kommer ursprungligen från vår gamla kolloträdgård och de har väntat i en kruka på atriumgården till denna plantering som jag tror är betydligt bättre. Här är vandrande sol mest hela dagen.
Till sist krönte jag lådan med mina odlingstunnlar som jag hoppas ska stoppa rådjuren från att kalasa på plantorna. Jag tänker nog ha kortsidorna öppna när vi är hemma och när plantorna är etablerade ska jag byta ut fiberduken mot hönsnät.
I lådan som ännu så länge är tom ska jag ha olika sallat i år och den stora krukan ska nog få ta hand om en dvärgsyren.
Det ska bli spännande att se om vi får ha lådorna ifred. Inte bara rådjuren är ett hot, kanske kan även tvåbenta varelser ha svårt att låta bli våra odlingar. Det är som sagt en allmänning här och många passerar över gräsmattan och uppför en bergsknalle för att komma till grannhusen...
En ljuvligt efterlängtad dag lider mot sitt slut!