29 januari 2014

Mat


 Semmeltider...

...och då vill jag också ha!

Om du inte gillar LCHF ska du inte läsa mer, för detta inlägg kommer att handla om det.

I augusti skulle jag gå på systers stora fest och jag hade planerat att ha på mej en vacker, vit och lång klänning som jag köpte för några år sedan. Den är en riktig sommarfestklänning och jag har inte använt den så mycket.
Tog fram den några veckor före festen, tvättade upp den, strök alla volanger och spetsar och provade den.

För trång! Och panik, vad skulle jag nu ha på mej?
Köpte mej en ny, en helt annan typ; knäkort och grällt mönstrad. Fin tyckte jag i affären, men väl hemma sneglade jag på den vita vackra och bestämde mej för att snabbt gå ner några kilon i vikt så jag skulle kunna ha den.
Och så hade jag, som många andra, läst om viktminskningsmetoden LCHF, den snabba och effektiva metoden då man snabbt minskar i vikt. Detta ville jag prova!

Här är det på plats att berätta att jag definitivt inte är eller var överviktig. Jag hade kanske, med ålderns rätt, lagt på mej några trivselkilon, men jag har aldrig tidigare strävat efter att gå ner i vikt!

Jag slopade kolhydrater som översteg 5 gr/ 100, all frukt och alla grönsaker som växer under jord. Jag åt kött, fisk, grönsaker, fröer, hallon, blåbär och satte till extra mycket fett i form av högprocentiga mejerivaror...
Parallellt med detta fortsatte jag träna, inte i övermåtta precis, men mer än jag gjorde förr!

Och jag minskade inte ett gram till att börja med. Jag vägde mej en gång i veckan i drygt en månad, men när inget hände slutade jag med det.
Däremot upptäckte jag snabbt att magen mådde bra, den uppblåsta ballongmagen var borta, jag hade inga sockerdippar och suget efter godis och skräpmat försvann helt.

Så, i mitten av november ställde jag mej på vågen och upptäckte, det jag i och för sig anat, att jag gått ner 4 kilo!
Fick lite halvpanik- jag ville ju fortsätta äta LCHF, men inte gå ner mer i vikt! Jag mejlade Åse Falkman Fredriksson, matinspiratör, kokboksförfattare och som bloggar på 56kilo  och frågade vad skulle göra. Hon föreslog att jag skulle plocka in "goda" kolhydrater som finns i frukt, lök, potatis.

Jag har sedan dess även ätit en hel del "vanlig" mat, de tillfällen då det varit svårt att följa LCHF (den goda buffén på Fotografiska till exempel) och ligger stabilt i vikt nu. Problemet är att när jag ätit mycket kolhydrater reagerar magen direkt och med flera såna dagar på rad känner jag av sötsuget.

Nu har jag lärt mej en hel del om LCHF och lagar mycket varierad mat som hela familjen kan äta. De äter pasta, potatis och ris till, medan jag äter tex gräddkokt broccoli eller blomkål eller nudlar utan kolhydrater och en klick creme fraiche eller en fet ost.
Dessutom har jag hittat bra recept på mat- och fikabröd utan vetemjöl, liksom en del godis utan socker och fortsätter må bra.


Den vita festklänningen- ja, nu kan jag ha den och väntar på rätt fest!

Detta om detta, nu väntar ett lååångt värmande bad och sedan kan det hända att jag besöker Mia på Grötö.

Ha det gott alla goda!

Lena



28 januari 2014

Veckans...


...bukett vita tulpaner

Ni som känner mej vet att jag är fullkomligt galen i tulpaner och helst vita. Idag har jag ersatt förra veckans bukett med nya. Det enda jag ändrar egentligen är vasen. Nu får den fina, yttersta prisvärda HM- vasen ta hand om blommorna.

Under de senaste månaderna har möblerna på entrévåning haft flera placeringar; matbordsmöblemang, arbetsplats och soffhörna har snurrat runt i jakt på den ultimata placeringen. Jag tror jag funnit den nu!
Problemet när jag håller på såhär är att jag lämnar hål i väggar och tak. Senast jag flyttade på matbordet bad maken mej vänta med att sätta upp den tredje kroken i taket över bordet tills jag är helt säker på att det ska stå där nu...och jag kan väl hålla med om att det är vettigt...

Nu är det dags att tömma diskmaskinen och laga middag, idag blir det italienska köttfärsbiffar.

Ha en fin kväll!

Lena

27 januari 2014

Nytt i mitt hus


Hus

Såhär års brukar jag vilja tillföra nytt i inredningen och dessa fina hus från Lagerhaus är ganska nya. Jag har funderingar på att sprejmåla dem, grönt och gult är inte precis färger jag annars inreder med.
Till min glädje har jag läst att rosa kommer stort i vår- det kan jag leva med!

Idag börjar jag arbeta 9.30 och det är skönt att börja veckan med en långsam morgon när jag faktiskt också hinner blogga. Däremot ska jag stanna sent på jobbet just idag, jag ska tillsammans med mina närmaste kollegor brainstorma om hur vi ska lägga upp vårens arbete. Det brukar bli bra och jag ser fram emot det!

Nu ska jag snart promenera mot tåget...Ha en väldigt fin vecka, alla ni därute!

Lena

26 januari 2014

Jag kan väl inte bara sticka...


...jag måste nog blogga lite också!

Bilden är tagen med självutlösare (därav den obefintliga skärpan) på balkongen till hotellrummet i Playa del Ingles. Så där såg det ofta ut på eftermiddagen när jag just kommit från poolområdet och den underbara solen som värmde mej varje dag. 

Jag har inte bloggat på länge, tappade lust, ork och fina saker att blogga om. Och ändå har jag saknat det...
Ett viktigt skäl är att jag varit rädd att "spilla" lite trista detaljer om mig själv, för såna finns det en hel del av, och jag vill ju att detta ska vara en feelgoodblogg. Jag tänker ändå vara personlig  nu så är det gjort sedan och kanske kan jag framöver skriva gott.
Det riktigt jobbiga är att jag ju faktiskt inte mår särskilt bra...sjukdomen> är på många vis snäll mot mej, men en envis och förlamande trötthet finns där alltid. En trötthet som ingen god sömn i världen råder på och med den följer också en viss uppgivenhet och jag faller ner i ett ledsenhål för att det är så.
Tröttheten finns där hela jobbveckan och förföljer mej i helgerna om jag inte tar det riktigt lugnt.
Igår hade jag en fantastisk heldag på Fotografiska med min mamma och det betyder att denna dag gått i ett mycket långsamt och trött tempo, där jag måste lyfta mej i håret för att få något gjort. Och detta är ju inte den Lena jag varit eller vill vara.

Och så oändligt svårt för andra att förstå! Och kanske ännu svårare för mej att acceptera!

Ganska länge nu har jag känt mej tillfreds med det mesta, jag har hittat jobbglädjen igen, jag gillar vår snövita värld, familjen skänker glädje och trygghet. Och kanske det viktigaste; sjukdomen skrämmer mej inte längre och jag har till viss del accepterat att jag har den.
Det finns ingen lösning på trötthetsbekymret heller såvida jag inte tillhör de 20% som kan tillfriskna. Att bli sjukskriven helt eller delvis igen är definitivt ingen lösning jag skulle må bra av...





SÅ, nu är det gjort och jag hoppas jag kan lägga detta åt sidan och återkomma med gamla vanliga jagochvitt- inlägg!


Kramar till er alla / Lena


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...