Vackert

Min fina Lyckoklöver som satt ordentligt fart på växandet. 

Häromdagen fanns bara fem blad och den såg lite eländig där i köksfönstret, men precis som allt annat grönt har den satt ordentlig fart.

Lyckoklöver, ett sånt vackert namn!

Och mitt i privat kaos mår jag gott och som läskpapper suger jag åt mej komplimanger som kantat min vecka; det finaste fick jag idag när en kollega sa att jag ger energi och lugn.
Trots, eller kanske därför, mina två veckor som "frisk" och med vanligt schema är det så det känns.
Energi och lugn.

Kanske har energidepån fyllts på av den underbara vår vi haft de senaste två veckorna, med mestadels blå himmel. Jag är helt klart en "sommartidsmänniska" som behöver ljuset. Och att varje dag se hur allt gror och grönskar är som balsam för själen.

Nu väntar en helg av ingenting och firande av mamma med middag på söndag, sånt ger också energi.


Kramar till er alla!

Lena

Galet vackert

Idag har jag jobbat den längsta dagen sedan ett drygt år.
Och det gick bra! Förstås!

Till och med så bra att jag tog bussen till Kungsträdgården för att se de vackra japanska körsbärsträden som börjat blomma nu.

Det är otroligt roligt att vara där, det är ju inte precis bara jag som vill se det vackra.
Turister, fotografer, ungdomar, föräldrar som förevisar och pekar på träden, de som tar selfies mot en blommande gren och så såna amatörer som jag som gör allt för att få till den ultimata bilden.
Det var verkligen inte lätt idag, det blåste rejält och runt omkring oss gick mörka regntunga moln, och att få till någorlunda skärpa var en utmaning. Denna är väl inte perfekt, men det rosa och himmelsblå är där så jag får vara nöjd!

En jobbdag kvar denna första "hela" vecka och jag är glad och nöjd att det är roligt och funkar bra.

Ha det gott alla underbara!

Lena

Frisk

Gamla Oxelösund

Just nu är det de absolut sista timmarna av min drygt ett år långa sjukskrivning.
Det känns både skrämmande och riktigt bra!

Redan i mitten av februari bestämde min läkare att detta skulle vara sista dagen och jag har haft god tid på mej att vänja mej vid tanken att återigen arbeta veckans alla dagar. Jag tror och hoppas att jag ska klara av det, jag känner mej stark och förberedd.

Den sista tiden har sjukskrivningen handlat om att jag ska lära mej vilka gränser jag har, hur mycket jag klarar, hur jag kan agera på bästa sätt när oron sätter in och hur jag återhämtar mej bäst.
För så är det ju, sjukdomen kommer alltid finnas där som ett orosmoln och rädslan för att den ska aktiveras är stor. Skillnaden är nu att jag inte förgås av oro, att jag vet vad jag behöver när tankarna är där.

Och jag vet att jag mår gott av att vara ute, i miljöer som jag tycker är vackra, eller uppleva olika kulturella evenemang.
Fram till nu har jag haft "lediga" dagar att använda för just detta, nu behöver jag se till att uppleva detta i vardagen och det känns inte så svårt med tanke på ljuset som finns kvar när arbetsdagen är slut.

Håll alla tummar för att jag lyckas!



Lena

Du ger mej ro

 Via Hornstull och Montelius väg

och utsikt mot Riddarholmen

nådde jag Gamla Stan

och såg fina röda hus

Jo, det blev en lång promenad även igår. Den där dagen jag inte jobbar på förskolan utan fyller med annat jobb.
Ett är att fylla hjärtat med vackert och när staden visar sig från den här sidan kan man väl inte annat än må gott och känna ro.
Ett annat är att ge kroppen utmaningar, ja, kanske var denna väldigt långa promenad en utmaning.

Nu ska jag fortsätta utmana mej på jobbet och försöka hinna tid för annat jobb.

Ha en fortsatt fin vecka!


Lena

Måndagsfeeling

Ännu en dag av förväntan, en dag som jag ska förvalta på det bästa sättet, medan jag vårdar en liten förkylning.

Lena


Hoppas det inte är alltför uppenbart att de flesta bilder nu för tiden är tagna med mobilen. Är glad att jag hittat lite blogglust igen, men kameran ligger oftast i sitt skåp.

Måndag igen

Jaha, så var det en ny vecka igen.

Och måndag, den dag jag har för återhämtning, den viktiga dagen som så småningom får mej helt på fötter igen.
Jag brukar ägna den åt sådant som stillar hjärtat och ett av sätten är att jag får prata av mej hos en som verkligen lyssnar och som ställer de där frågorna som tvingar mej att tänka nytt.

Det känns som om det finns ett slut, att jag efter två år äntligen kan landa i trygghet igen. Inte så att jag någonsin blir friskförklarad, risken finns alltid för återfall, men jag har kanske bättre beredskap för vad som händer mej då. Och det är kanske inte så farligt?!

Ett annat bra sätt att stilla hjärtat är att på andra sätt ta hand om sig och denna helg har jag äntligen gjort något jag längtat efter; jag har åkt längdskidor.
På de där skidorna jag köpte för två år sedan, men inte förrän nu har vi tillräckligt med snö så det finns spår att åka i. Det var skakigt, svettigt och ovant, men så härligt!
Nu hoppas jag på lite mer snö, så spåren håller. Jag behöver träna lite mer innan jag vågar ge mej på de där mer utmanande banorna, de som går i skogen, med backar och utförslöpor.

Strax ska jag ge mej iväg. Innan jag får prata om mej med den som lyssnar så bra ska jag försöka hinna med ett besök hos pappa, det stillar också oroshjärtat att se att han har det bra!

Nu önska jag er en fin vecka, den sista i januari!

Kramar/ Lena

Jag kan väl inte bara sticka...

...jag måste nog blogga lite också!

Bilden är tagen med självutlösare (därav den obefintliga skärpan) på balkongen till hotellrummet i Playa del Ingles. Så där såg det ofta ut på eftermiddagen när jag just kommit från poolområdet och den underbara solen som värmde mej varje dag. 

Jag har inte bloggat på länge, tappade lust, ork och fina saker att blogga om. Och ändå har jag saknat det...
Ett viktigt skäl är att jag varit rädd att "spilla" lite trista detaljer om mig själv, för såna finns det en hel del av, och jag vill ju att detta ska vara en feelgoodblogg. Jag tänker ändå vara personlig  nu så är det gjort sedan och kanske kan jag framöver skriva gott.
Det riktigt jobbiga är att jag ju faktiskt inte mår särskilt bra...sjukdomen> är på många vis snäll mot mej, men en envis och förlamande trötthet finns där alltid. En trötthet som ingen god sömn i världen råder på och med den följer också en viss uppgivenhet och jag faller ner i ett ledsenhål för att det är så.
Tröttheten finns där hela jobbveckan och förföljer mej i helgerna om jag inte tar det riktigt lugnt.
Igår hade jag en fantastisk heldag på Fotografiska med min mamma och det betyder att denna dag gått i ett mycket långsamt och trött tempo, där jag måste lyfta mej i håret för att få något gjort. Och detta är ju inte den Lena jag varit eller vill vara.

Och så oändligt svårt för andra att förstå! Och kanske ännu svårare för mej att acceptera!

Ganska länge nu har jag känt mej tillfreds med det mesta, jag har hittat jobbglädjen igen, jag gillar vår snövita värld, familjen skänker glädje och trygghet. Och kanske det viktigaste; sjukdomen skrämmer mej inte längre och jag har till viss del accepterat att jag har den.
Det finns ingen lösning på trötthetsbekymret heller såvida jag inte tillhör de 20% som kan tillfriskna. Att bli sjukskriven helt eller delvis igen är definitivt ingen lösning jag skulle må bra av...





SÅ, nu är det gjort och jag hoppas jag kan lägga detta åt sidan och återkomma med gamla vanliga jagochvitt- inlägg!


Kramar till er alla / Lena

OMG.. vad har jag gjort!?

Hit åker jag den 2 januari!

Mitt hjärta slår hårt och vilt, jag undrar om jag är riktigt klok, om jag ska klara detta....
...men jag har gjort det; bokat en resa till värme, sol, lugn och ro. En resa helt på egen hand!

Under hösten har jag känt en längtan av att, alldeles ensam, resa någonstans. Vara själv, läsa mängder av fina böcker, tänka en massa tankar, rå om min egen tid och få vara helt själv utan hänsyn till någon annan. Tanken började vid en weekend på något spa ... och en lust att utmana mej själv.

Om hotellet står det "Barnfritt- med kropp och själ i fokus//, aktiviteter som Thai  Chi och pilates gör sitt till om man vill vårda  kropp och själ. Här finns en kontinental atmosfär och man erbjuder aktiviteter och kvällsunderhållning alla dagar i veckan".
Hotellet ligger i en ganska stor stad med närhet till sandstrand, restauranger och shopping.

Och det är precis det jag är ute efter.
Möjlighet att, tillsammans med andra, ingå i aktiviteter som passar mej. Men bara om jag vill och när jag vill.

Jag ser mej själv ta långa promenader på stranden, läsa en massa böcker, sova när jag vill, äta när jag vill, sitta i en solstol med en stickning i handen eller strosa i staden, prata med folk eller välja tystnad. Några pass thai chi och pilates finns med i tanken.
Jag planerar att boka in mej på en eller annan utflykt som resebolaget erbjuder, en bussresa runt ön för att se den varierande naturen eller åka med på den där turen som erbjuder storstadspuls...

Ja, jag kanske är galen; jag som fram till i höst inte ens kunnat äta på restaurang själv ska ge mej ut på ett sånt här äventyr ensam.
Det kan bli flipp eller flopp!

Men hur det än blir kommer jag vara en massa erfarenheter rikare när jag kommer hem den 9 januari! Och jag känner mej redan oerhört modig!


Lena

Bilder  via, och svar på vart jag åker

Jag finns...

...även om det inte är just mer än så nu!

Så få inlägg som i november har jag aldrig skrivit, 2 stycken var allt jag mäktade med.

Som vanligt kan den som är intresserad höra min klagosång på JAGochAIH, här tänkte jag berätta om det trevliga som också finns i mitt liv, mest för att jag behöver påminna mej själv om det.

Nu är vi inne i den fina adventstiden och sedan sist har vi varit i skogen flera gånger för att plocka mossa och blåbärsris för allt pynt jag har och ska producera. Adventsfaten står där fina, kanske har du sett dem på Instagram, och nu väntar min nya lampa på att bli julklädd med blåbärsriset. Jag gruvar mej lite för det eftersom jag vet att det tar tid och det blir så skräpigt medan man håller på.
För någon vecka sedan träffade jag Tina och Ulrika, bloggvänner jag hittat här, och vi hade en riktigt härlig kväll med middag på East. Kvällen avslutade vi på en bar där vi helt fascinerade tittade på, och tjuvlyssnade till, ett sällskap bestående av två gamla män som frotterade sig med 6-7 ganska bedagade, hårt sminkade, hyfsat välklädda kvinnor i 60+åldern. Det var klappar på rumpan, kramar, drinkrundor och märkliga samtal.

Vi har också hunnit firat maken och ska fortsätta med det till helgen då familjen kommer hit för lite glöggmingel. Inför den träffen har jag bakat lussebullar och funderar på om jag ska göra en saffranskaka också, tror nog det får bli så...
Förra helgen var vi till Sigtuna på en trevlig övernattningsmiddag och på söndagen gick vi på Sigtunas omtalade julmarknad. Nu väntar Skansen julmarknad på söndag med några kollegor och det ska bli spännande att se vilken jag tycker är bäst!

Se där, en del roligheter, de behövde jag påminnas om!

Kramar till er alla. Ser ni att jag håller koll på er även om jag inte kommenterar särskilt ofta nu?!


Lena

Ny vägg

Nytt på väggen

Det är tungt nu!

Och vill du veta varför kan du läsa här>, på min "riktigt ärliga" blogg. Där skriver jag om all skit och tråkigheter som är jag just nu.
För visst är det så att vi (åtminstone jag) friserar verkligheten lite grann?
Och även om det finns en del som är tungt, är det viktig för mej att kunna skriva här om det som är fint i livet, för det vackra finns också, sådant jag kan uppskatta och egentligen vill hålla fokus på.

Nu har jag äntligen gjort en ny tavelvägg, såhär> såg den ut ny, för ett drygt år sedan. Förutom min verktygstavla, som förvarar mina viktigaste diy-pryttlar, finns där två nya prints av fina Camilla och dem har jag köpt via hennes webbutik millandantesign-länk dit hittar du i högerspalten.

Idag väntar vi besök från Eskilstuna, och de ska få sova intill denna vägg. Vi flyttar på bordet och bäddar upp här.
Så har vi lyckats få till en soff/tv-hörna, arbetsplats, "sittafintochnjuta" och gästrum i ett och samma rum. Bra, eller hur?

Önskar er alla en fin helg!

Lena


PS. Jag är hos er mest varje kväll, men att kommentera är jag urusel på just nu. Ds

Just idag...

...vill jag ligga ner, göra ingenting och ändå känna mej nöjd!

Bara blommor hos mej

  Av pappa

 Från maken

 Mammas gåva

Trädgårdens luktärter

Från systers trädgård

Här är det minnen från helgen överallt. De vet vad jag tycker om, min familj!

Jag tycker också om att jag kommit igång med träningen riktigt ordentligt, så mycket att jag måste påminna mej om att ta en vilodag också. En sån har jag idag och det passar bra när jag snart ska iväg på gymnasieinformation på dotterns skola. Annars växlar jag mellan yoga, styrketräning på gym, snabba promenader och (från igår) jogging.
Nu middag och sedan iväg!

Ha en fin fortsatt torsdag!

Mitt sorgebarn

Trist syn, hela tegelmuren klädd i fula luktärtsrankor, skadade av mjöldagg (?) och misskötsel ...

...men i toppen kommer det vackra väldoftande blommor!

Det är verkligen inte vackert och jag längtar nästan till att få ta bort dem, men så länge det kommer blommor kan jag inte göra det. Jag får rikta blicken mot himmeln när jag är på atriumgården. Och där jag (vi) mycket! Fortfarande är det fantastiskt sommarvarmt här och att vi kommit en bit in september är svårt att tro.

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut och jag är väldigt stolt över mej själv.

Tada...jag tränade på morgonen! Alla som känner mej vet vilken sensation detta är!

Jobbade mina fyra timmar efter lunch idag och att ta sovmorgon är numera en omöjlighet, så för att inte slösa bort värdefulla timmar på ingenting gick jag till gymmet direkt efter frukost.
Och där var jag med om en annan ny upplevelse.
Jag har börjat mina pass med 10 minuter på löpbandet för att värma upp och det har alltid känts tråkigt och tungt, när jag närmat mej de 10 minuterna har jag räknat ner...idag när jag sprungit 8 minuter kände jag plötsligt hur härligt och lätt det var...och jag sprang 20 minuter och skulle kunnat fortsätta om jag haft tid.
Nu längtar jag till nästa gång jag får springa på det där bandet och snart ska jag ge mej på att springa i natur. Stolt och glad att jag (äntligen) tar hand om mej!

Nu ska jag gå ner och hålla maken sällskap vid fotbollsTV:n, det är visst något kval på gång.

Ha en fin helg!

Och jag fortsätter måndagsnjuta...

 Rosendals slott i fonden framför självplocksrabatterna

 En oas omgärdad av höga häckar

Ser ni himmelen på bilderna som är tagna med ett par minuters mellanrum, växlande väder idag!

Måndagar är mina alldeles egna dagar.
Några timmar på förmiddagen går jag en Mindfullnesskurs och efteråt gör jag något som jag mår bra av, sådant jag vill och har längtat efter att göra, men aldrig prioriterar.

Förra måndagen var jag i Bergianska trädgården och idag har jag varit i Rosendals trädgård. Jag åt en god lunch i ett av växthusen, köpte med mej några minnen och strosade runt i trädgården. Den är uppbyggd kring flera "rum" omgärdade av höga häckar, stora odlingssängar och den fantastiska äppellunden som nu dignar av frukt. Här mår jag bra av alla dofter och vackert jag ser.

Nästa vecka hoppas jag kunna besöka Ulriksdals slottsträdgård- om det vackra höstvädret håller i sig!

Nu  önskar jag dej en fortsatt fin vecka och en särskild kram till dej som så flitigt kommenterar det jag skriver- det värmer mitt hjärta!

Att se till att njuta...

...när livet svajar lite grann känns otroligt viktigt.

Tog en tur till Bergianska trädgården > för att göra det jag njuter mest av; Ensamma promenader i natur (även om den som här är gjord av människor). Jag känner lugn och kan sortera mina tankar, de där tankarna som just nu ställer till det lite för mej.
Jag brottas med att jag inte kan vara samma människa som för ett halvår sedan i alla lägen. (Här kan du läsa mer om det) 
Den stora förändringen ligger i att jag inte längre kan vara lika "på" i jobbet, jag kan inte ta på mej projekt som löper över tid och jag kan inte lova att jag alltid kommer kunna vara närvarande. Det känns som om jag sviker när jag bara orkar jobba halvtid, när jag inte kan vara lika delaktig i alla projekt eller vara med på alla kvällsmöten.

Jag har under mina tre "medicinmånader" lärt mej att det jag gör tillsammans med andra gör mej tröttare än förut och att jag behöver återhämta mej på ett annat sätt nu, men det kan jag acceptera eftersom det bara rör mej själv. Jobbet känns tyngre att acceptera... Men jag jobbar på det som sagt och att vistas ute i natur, träna eller göra annat som jag mår bra av hjälper mej på vägen.

Imorgon ska jag fortsätta göra det jag mår bra av!

Söndag kväll!

Vackert på en av våra promenader

När jag läser det jag sist skrev tänker jag att ni antagligen undrar hur jag planerar min tid. Jag skriver om min stora trötthet OCH om allt jag planerat för helgen. Borde man inte ha en något lugnare helg egentligen?

Men det har verkligen varit en helg full av njutningar och med det också vila inför veckan. Jag har lyckats få till en härlig mix av umgänge, familjen, promenader, loppis, Bondens Marknad, konsert, trädgård och vila i solen däremellan. En önskehelg helt enkelt!

Nu önskar jag er och mej en önskevecka med, för min del, något mindre trötthet och mera ork!

Så var det fredag!

Den skrikorangea slingerkrassen som inte passar i altanrabatten passar på matbordet i köket

Så har ännu en vecka jobbvecka gått, den andra på halvfart och trots de få jobbtimmarna har jag varit übertrött!
Det är otroligt roligt att jobba och jag tror att tröttheten till viss del beror på att jag verkligen jobbar! Och med det menar jag att jag är fokuserad och närvarande till mer än 100%. Jag vilar inte en sekund.
Sedan tror jag också att frustrationen att inte kunna/orka vara där mer än några få timmar gör mej trött- det blir liksom en spiral av orsaker.
Nu står vi inför en otroligt spännande höst med ännu fler utmaningar i att utveckla verksamheten och jag kan kanske inte delta i den utsträckning jag vill...

Nåja, detta har väl ett slut det också!

Nu väntar en helg med kräftskiva, konsert på  Tele2 Arena och kanske en loppis. I morgon har man visningar av koloniträdgårdarna på Långholmen> och de skulle jag gärna vilja se. Hoppas jag kan få in det i schemat! Och däremellan välbehövlig vila inför nästa vecka.

Ha en skön fredag och helg!

På min baksida

Hängpelargonen på armeringsmattan

Nya blommor

Det är inte höst på min baksida. I altanrabatten blommar det fint fortfarande och till och med daggkåpan kommer ge blommor som jag kan använda i buketter med kärleksörten som är på gång.

Det är inte höst ännu på något annat sätt heller. Här slösar solen med sin värme (fast just nu är det lite molnigt) och jag tar alla tillfällen i akt att njuta. Ett härligt sätt är de där långa promenader maken och jag tar som är ett så bra komplement till min styrketräning. Jag är otroligt nöjd att jag äntligen kommit igång med den, träningen som är en sån bra investering för framtiden.
Och eftersom jag i mångt och mycket är en projektmänniska har jag samtidigt lagt om kosten, det blir liksom en sport i att göra det rätt på alla sätt. Det innebär till exempel att jag helt slutat med godis och kaffebröd och det är inte alls någon uppoffring, jag mår bra av det.

Nu är det dags att hoppa in i duschen och så småningom  åka till jobbet.

Ha en fin torsdag, alla ni fina därute!

Hoppsan!

De senaste dagarna har gått som för runt och jag har inte varit ute i trädgården alls!

Idag tog jag mej en titt på baksidan (tänkte rensa lite) och ser till min förvåning att den vita stjärnflockan fått två nya blomstänglar. De har naturligtvis funnits där ett tag utan att jag sett dem, jag har bara tittat noga på den röda stjärnflockan som inte alls ser ut att må bra, vissnad och brunfläckig. Den vita har ju haft sina två första stänglar länge och verkar må fint så den har jag inte ägnat någon särskild tanke.

Detta blev jag glad för.

Som sagt, det har varit mycket den senaste veckan. Jag har börjat jobba, satt igång med styrketräning, börjat med LCHF- kost, varit på en mysig AW med de jag gillar mest, grattat syster (tillsammans med 50 andra), gjort stan med dottern och idag har jag börjat på en 10- veckors Mindfullnesskurs.
Allt har varit kul och det känns spännande med Mindfullnesskursen, men jag är inte riktigt van vid detta tempo så jag känner mej ganska trött just nu.

Nu ska jag gå ut igen, andas lugnt och rensa bort dött och fult i altanrabatten...

Nytt på mitt matbord

Ljuskoppar i koppar

Jag har skrivit det förr, jag är otroligt dålig på att köpa fägring, sånt som gör ett hem lite mer levande. Och därför är jag extra glad att dessa, från HouseDoctor, fick komma med hem från Göteborg.

Idag har jag jobbat för första gången på mycket länge och det känns så skönt att få komma in i en normal lunk igen. Visserligen arbetar jag bara tre timmar/dag fram till i slutet av augusti, så förutsättningarna för att det ska fortsätta bra är stora. Efter flera månader hemma behöver jag mjukstarta.

Alla pratar om höst nu och alldeles nyss kommenterade jag på en blogg att det hos oss fortfarande är högsommar med varm och skön sol. Det skulle jag inte gjort, för nu åskar och mullrar det runt mej, även om solen tittar fram då och då.
Och nog har vi haft höstkänning här med, men vi är inte ens i mitten av augusti så än finns väl hopp om fler varma dagar?