Jag finns...

...även om det inte är just mer än så nu!

Så få inlägg som i november har jag aldrig skrivit, 2 stycken var allt jag mäktade med.

Som vanligt kan den som är intresserad höra min klagosång på JAGochAIH, här tänkte jag berätta om det trevliga som också finns i mitt liv, mest för att jag behöver påminna mej själv om det.

Nu är vi inne i den fina adventstiden och sedan sist har vi varit i skogen flera gånger för att plocka mossa och blåbärsris för allt pynt jag har och ska producera. Adventsfaten står där fina, kanske har du sett dem på Instagram, och nu väntar min nya lampa på att bli julklädd med blåbärsriset. Jag gruvar mej lite för det eftersom jag vet att det tar tid och det blir så skräpigt medan man håller på.
För någon vecka sedan träffade jag Tina och Ulrika, bloggvänner jag hittat här, och vi hade en riktigt härlig kväll med middag på East. Kvällen avslutade vi på en bar där vi helt fascinerade tittade på, och tjuvlyssnade till, ett sällskap bestående av två gamla män som frotterade sig med 6-7 ganska bedagade, hårt sminkade, hyfsat välklädda kvinnor i 60+åldern. Det var klappar på rumpan, kramar, drinkrundor och märkliga samtal.

Vi har också hunnit firat maken och ska fortsätta med det till helgen då familjen kommer hit för lite glöggmingel. Inför den träffen har jag bakat lussebullar och funderar på om jag ska göra en saffranskaka också, tror nog det får bli så...
Förra helgen var vi till Sigtuna på en trevlig övernattningsmiddag och på söndagen gick vi på Sigtunas omtalade julmarknad. Nu väntar Skansen julmarknad på söndag med några kollegor och det ska bli spännande att se vilken jag tycker är bäst!

Se där, en del roligheter, de behövde jag påminnas om!

Kramar till er alla. Ser ni att jag håller koll på er även om jag inte kommenterar särskilt ofta nu?!


Lena

Pinsam redovisning...

  Varför är vattnet och himmelen vit!

 För mycket blänk

 Hade önskat skärpa på hela blomman

Blir det odynamiskt med spiran mitt i bild?

För någon vecka sedan fick jag ett mail från Hélena med bloggen Bland Rosor och Bladlöss.

Vi är många som beundrar hennes fina bilder och som så gärna skulle vilja gör lika. Nu undrade Hélena om jag tillsammans med några andra bloggare och privata vänner, ville komma hem till henne på en liten fotokurs. Så generöst och omtänksamt, naturligtvis ville jag ta detta tillfälle att få veta hur man gör!
Sedan hör det till saken att jag länge varit nyfiken på Hélena själv och hennes trädgård så detta kunde ju inte vara bättre!
Idag var alltså dagen då jag, tillsammans med ett antal härliga människor, var hos Hélena och blev insatt i en del av fotograferandets mysterier.
Vi fick lära oss hur man använder bländare, ISO-tal och vad man kan tänka på när man "komponerar" en bild. Lärandet varvades med praktiska övningar och Hélenas fina trädgård bjöd på motiven.
Det var en riktigt härligt varm dag då vi 8 "elever" kröp omkring i trädgården och letade motiv som vi kunde träna på. Under den fina (goda) lunchpausen kunde vi prata mer om trädgårdar vi beundrar, besök vi gjort hos andra trädgårdsbloggare...
Kort sagt, det var en underbart härlig dag och full av självförtroende åkte jag hem framåt eftermiddagen.


Och så kommer jag då hem, tittar på bilderna och är inte nöjd med en enda...Jag förstår hur man gör, men får inte till det alls! Jag inser att jag behöver träna mycket, väldigt mycket och igen och igen och igen...

Men jag lovar, Hélena, att jag ska fortsätta! Jag ska lägga undan kompaktkameran jag så länge använt och kämpa på med digitalkameran. Tack, fina du, för idag! Och för att jag fick träffa andra härliga människor!

Fina Skåne och fina Marina

Några av er följer Marina i hennes trädgård och jag vet att några av er också besökt henne tidigare i sommar.
Nu var det min tur att få se den vackra inspirerande trädgården på riktigt.
Med hjälp av Marinas bilder har jag gjort mej en föreställning av hur allt hänger ihop, men inte hade jag många rätt. Det var bättre!

Besöket, tillsammans med familjen, var alldeles för kort tänker jag nu efteråt. Jag skulle kunna tänka mej att ströva runt i Marinas trädgård länge och riktigt spana in alla växter och detaljer. En del lade jag inte märke till på plats utan ser på mina hastigt tagna bilder.

Idag blir det en nostalgitripp till mina barndomstrakter tillsammans med mamma och dotter.
Det ska bli härligt att visa Agnes badplatsen där jag lärde mej simma, gräsmattan utanför höghuset där alla barn i  området spelade brännboll och lekte Hallihallå, piskställningen som var vår samlingsplats, den korta vägen till skolan som kändes så lång när jag var sju år och konsumbutiken där jag som sexåring snattade tre kolor (syster skvallrade för mamma och jag fick gå tillbaka och betala 15 öre till damen i kassan, som visste att jag skulle komma och var sådär lagom sträng att jag aldrig mer, någonsin, snattat).
Vi ska också åka till radhusområdet, som var helt nytt när jag som 12-åring flyttade in och där jag tillbringade min tonårstid.

Det blir nog en spännande dag!

Fina Skåne och fina människor

 Haväng

 Stens Huvud

Ales Stenar

Så är vi hemma efter en kort, intensiv och alldeles underbar resa i skåneland.

Jag har nästan svårt att sortera alla intryck, allt vackert vi sett och alla fina människor vi träffat.

Ett möte jag väntat på och längtat till var med Marina >. Inte bara för att få se hennes vackra trädgård utan för att få träffa den där bloggmänniskan jag för länge sedan fattat sympati för. Jag blev inte besviken utan det gav bara mersmak. Marina bjöd på fika i det fina uteköket, en rundvandring i trädgården och jag hoppas att hennes man och son uppskattade avbrottet i garagesnickrandet, vi hade trevliga timmar där i alla fall och att Marinas dotter var med kändes också roligt.

Via Instagram fick jag veta att en vän som lämnade Stockholm för ungefär 25 år sedan befann sig i Brantevik samtidigt som vi var i Hammenhög och att gå miste om en träff med henne kunde ju inte gå mej förbi! Vi träffade Kristin och hennes son för en fika på några timmar i Kiviks hamn. Vi har inte setts på 20 år och det är så märkligt att trots alla år som gått sedan sist känns det som om vi sågs alldeles nyss.

Maken var i Hammenhög för nästan 40 år sedan hos en vän vars familj har ett sommarhus där. Han ringde vännen för att få veta exakt var det huset ligger och då visar det sig att han var där! För första gången på två år och nu tillsammans med sin pappa och två systrar med familjer. Efter ett kort besök på gården bestämde vi att ses, allihop,  på Hammenhög gästgiveri på kvällen. Återigen fick jag den där underbara känslan att somliga är så enkla att umgås med och tycka om att man vill göra det igen..och igen...

Det är verkligen inte alla människor man "klickar med", men våra möten med Österlenfolk har varit fina och något jag behåller i mitt hjärta.

När jag tittar på bilderna jag tagit kan jag egentligen dela upp dem i några få kategorier; hus, natur, familj, stockrosor och sevärdheter. Antagligen kommer jag visa er några av dem framöver.

Nu hoppas vi på en härlig helg!

Kan det bli mer sommar än såhär?

Bra när solen bränner sanden

Vilka fantastiska dagar vi har!

Trots en ganska konstig sommar för oss, med tanke på min sjukdom >, då vi inte i förväg vågat planera några stora utflykter eller resor har vi det riktigt bra ändå.

Hela sommaren har varit den där jag önskar mej, mycket sol och för det mesta riktigt varmt och just nu, när maken har semester och barnet är tillbaka efter sin resa har vi haft några lata dagar vid stranden. Och jag badar, som jag inte gjort på många år!

Snart ska vi ta oss en liten tripp neråt södra Sverige och jag ska äntligen få träffa en bloggvän, något jag önskat länge och som äntligen blir av. Jag ser verkligen fram emot det.

Nu är det dags att plocka fram vattenslangen och ge alla rabatter en rotblöta.

Hoppas ni har en fin helg!

Läskigt underbart

Igår var jag med om något läskigt...och otroligt roligt!

Jag har skrivit det förr; bloggvärlden är egentligen helt fantastiskt och fascinerande. Vad är det som gör att vissa bloggar bara går rakt in i hjärtat, väcker nyfikenheten på människan bakom?
De som jag fastnat för, och följer, skiljer sig mycket åt; det kan vara levnadsöden som berör, en vacker trädgård, kloka ord, någon som visar fin inredning, humor...

Nu har jag träffat två underbara kvinnor som ligger bakom två av dem Johanna och Tina.
Och det var läskigt, tänk om vi inte skulle ha något att säga och att bilderna vi gjort av gjort av varandra visade sig vara helt fel!

Så var det förstås inte, jag känner mej otroligt glad över mötet igår och att Stockholm visade upp sig från sin allra bästa sida var helt fantastiskt. Över en lunch på Stureplan, strosande i butiker och till slut en stund i Kungsträdgården haglade frågor, berättelser och lyssnande och min nyfikenhet över dessa underbara människor är något stillad. Och ger mersmak för fler möten.

I sommar väntar nya möten och nu kanske det inte är lika läskigt, jag har redan kastat mej ut i det okända och jag tror att mina tankar om människan bakom bloggen verkar stämma!
Kanske ska jag våga mej på något bloggevent framöver...