31 maj 2013

Läskigt underbart




Igår var jag med om något läskigt...och otroligt roligt!

Jag har skrivit det förr; bloggvärlden är egentligen helt fantastiskt och fascinerande. Vad är det som gör att vissa bloggar bara går rakt in i hjärtat, väcker nyfikenheten på människan bakom?
De som jag fastnat för, och följer, skiljer sig mycket åt; det kan vara levnadsöden som berör, en vacker trädgård, kloka ord, någon som visar fin inredning, humor...

Nu har jag träffat två underbara kvinnor som ligger bakom två av dem Johanna och Tina.
Och det var läskigt, tänk om vi inte skulle ha något att säga och att bilderna vi gjort av gjort av varandra visade sig vara helt fel!

Så var det förstås inte, jag känner mej otroligt glad över mötet igår och att Stockholm visade upp sig från sin allra bästa sida var helt fantastiskt. Över en lunch på Stureplan, strosande i butiker och till slut en stund i Kungsträdgården haglade frågor, berättelser och lyssnande och min nyfikenhet över dessa underbara människor är något stillad. Och ger mersmak för fler möten.

I sommar väntar nya möten och nu kanske det inte är lika läskigt, jag har redan kastat mej ut i det okända och jag tror att mina tankar om människan bakom bloggen verkar stämma!
Kanske ska jag våga mej på något bloggevent framöver...


30 maj 2013

Torsdag


I min altanrabatt


Efter regn kommer sol, heter det ju, och för mej kan det just nu ha två betydelser!

Fast det viktigaste är kanske just denna sekund att det är härligt att alla vädersidor hade fel igår om dagens väder. Jag ska ut på roligheter och då känns det extra bra om solen är med oss!

Ha nu en fin dag, vare sig du tillbringar den i sol eller regn!


29 maj 2013

Buren klar


Rådjurstopp

Nu är de på plats, burarna över pallkragarna som jag hoppas ska hålla ovälkomna gäster borta.

Fem ledsna och ytterst små jordgubbsplantor som jag tagit med från kollo hade klarat vintern och de har fått sällskap av två nya friska plantor med blommor och kart från Zetas. Jag hoppas så att de ska ge oss goda gubbar i sommar.
I den andra lådan växer olika slags sallat och tillsammans med tomatplantan jag köpte igår blir de en fin grund till sallad i sommar.
Fint att ha en egen trädgård, även om den är liten!


28 maj 2013

Blomning inne...oxå



Kornettblomma, eller som jag alltid säger: Streptocarpus 

Det är inte bara ute det knoppas och växer, inne har även krukväxterna fått fart.
Streptocarpus är en barndomsväxt, både mormor och mamma hade dem, även om deras var lilablå. Jag tyckte inte alls om dem då, men som med allt annat har jag ändrat smak och jag tycker den vita är helt underbar.
  Jag har nog aldrig haft så många blomstänglar på den förut, placeringen i kökshörnfönstret verkar perfekt. Ljust och direkt sol någon timme på eftermiddagen.

Idag har det varit en fin dag, som startade tidigt men efter en hel natts sömn (den första sedan lördag. 7 timmar totalt sov jag på två dygn och kände mej ganska vimsig igår, kanske är det medicineringen som spökar eller en allmän underliggande oro).
Jag har varit och köpt en sommarväska, fixat pallkrageskyddet, planterat aklejor och njutit i en härlig sol. Dessutom tog vi den där turen till Zetas Trädgård idag som vi påbörjade i söndags och nu har jag köpt nästan allt jag behöver för en sommarträdgård.
Vi saknar ett träd till den gigantiska krukan och det blir nog en syren, tror vi.

Nu ska jag gå ut och sätta slingerkrassefrön i altanrabatten. Röda förstås för att matcha de vita pionerna och den röda stjärnflockan!







27 maj 2013

På min dag...




..fick jag presenter

Maken överraskade med en fin blus igår, just en sådan jag skulle kunna valt själv och som jag i ärlighetens namn har några varianter av i garderoben.

Den går över rumpan, har fina spetsiga och volangiga avslut, krås runt knäppningen, stråveck mitt fram och är avskuren i midjehöjd baktill.



Strawberry Margarita

Dottern presentade med ett lyxigt nagellack från OPI i en härligt rosaröd nyans som jag ska ha samtidigt med tunikan senare i veckan.

Jag är otroligt ambivalent till detta med Mors Dag. Jodå, nog vill jag bli ihågkommen och uppvaktad, samtidigt som det finns så otroligt många kvinnor som inte annat önskar att de var någons mor, men som av olika anledningar inte är det.
Jag har varit där själv, det tog alltför många svåra år innan vi fick vårt barn och på vägen dit trodde vi flera gånger att vi skulle få fira min Mors Dag.

Kvinnodagen är en dag för alla kvinnor, men jag tänker att den kanske uppfattas för politisk och det kanske inte passa alla. Tänk om vi kunde byta ut dessa mors- och fars dag mot Kvinnors- och Mäns Dag eller varför inte Människans dag då vi på olika egenvalda sätt kan uppmärksamma de vi har omkring oss.
Liten puff och påminnelse om att överraska de våra kan vi kanske behöva i alla fall!

Eller...



26 maj 2013

Sammetskvalster


Ännu en gång tackar jag google för att jag fick veta vad detta är!

Rensade ogräs häromdagen och hittade detta millimeterstora spindeldjur. Färgen på bilden är inte den rätta, den är nästan neonlysande röd och syntes tydligt mot det gröna. Tydligen gör den stor nytta i trädgården, men larverna, som kommer i slutet av sommaren, däremot kan ge besvärliga svårläkta bett.
Hua, jag har lite svårt för det som kryper i jorden även om jag vet att de flesta gör nytta...

Idag hade vi laddat för besök på Zetas trädgård och vi gick in och vände om! Så mycket folk och köerna till kassorna var evighetslånga att vi gav upp direkt. Tursamt bor vi bara några bilminuter därifrån så vi gör ett nytt försök i veckan.
Annat som faktiskt är en besvikelse idag är vädret. Vädret som i morse var så underbart att maken tog morgonkaffet på altanen, men som sedan ett par timmar gett oss mycket regn. Jag hade tänkt bygga mina pallkrage skydd idag, men jag håller mej nog inne i stället.
Kanske ska dammsugaren få göra mej sällskap!

Nu håller jag tummarna för bättre väder i morgon!


25 maj 2013

Myror + pionknopp= sant


Mothers Choice

Om man inte med blotta ögat kan se knoppen vet man att den finns där om man kan se myror!

Oj, oj...idag sov jag till 11! Vet inte om jag ska vara glad för det eller om jag ska tycka att jag har missat halva dagen. En dag som hos oss bjuder på sol från klarblå himmel. Jag behövde säkert sova!

Nu ska jag gå ut och lyfta på odlingstunnlarna, de som skyddar mot rådjuren och kanske ska jag  petar ner några luktärtor till i atriumgårdens lådor. De jag sådde direkt har redan börjat titta upp och jag tror nog att jag måste ge bort några plantor, det går ju liksom inte att ha för många i lådan...

Besöket på Zetas sparar vi till i morgon- då är det ju Mors dag och jag får bestämma vad vi gör!









PS. Idag har jag börjat min kortisonbehandling, nu är det verkligen dags att inse att jag ÄR sjuk! Jag kommer inte skriva särskilt mycket här om AIH från nu, jag har börjat skriva i en ny blogg om "mitt sjuka jag" där jag har summerat allt som varit hitintills och där jag kommer skriva ner mina upplevelser framöver. Här vill jag vara frisk och skriva som jag gjort förut! DS.

24 maj 2013

Tack!


Som ett blått hav...

Så fantastiskt den blommar fortfarande, Ormögat, men det är på absolut sista versen nu.

Med denna bild vill jag skicka er alla en stor kram och tack för alla empatiska, fina kommentarer.

Jag ska nog få ordning på mina tankar snart och hur jag ska hantera allt detta nya.
Jag har blivit sjukskriven på heltid även nästa vecka och på halvtid veckan därpå, jag behöver tid att landa i att vara sjuk och ändå inte sjuk. Jag menar, mitt liv kan ju fortsätta nästan som vanligt även om det nu framöver kommer inkludera mediciner och läkarkontroller.
Jag ska också begära ett möte med läkaren på KS, jag behöver svar på ett stort antal frågor och till sist ska jag begära en "second opinion" eftersom mina prover inte är entydiga vad gäller autoimmun hepatit. Via en blogg har jag hittat en FB-grupp för oss med sjukdomen och där har jag redan lärt mej en hel del och hunnit presentera mej.

Nu är det snart helg och familjen är tillsammans, det är med dem jag kan känna mej stark och trygg och jag hoppas på fina dagar i trädgården. Jag ska bygga pallkrageskydd och fylla på med lite plantor här och där...och vila.

Nu önskar jag er en skön helg, vad ni än tar er för!


23 maj 2013

Tror knappt det är sant!


En myra visade vägen

Först något jag blir glad av.

För mindre än en månad sedan planterade jag mina nyinköpta vita pioner och om jag ser rätt kommer Ann Cousins ge mej en blomma redan denna sommar.
När jag planterade pionerna var de bara små centimeterhöga knoppar, nu har denna vuxit rejält och redan tagit stöd av nätet jag gjorde i söndags.


Nu något jag är ledsen för.

Jo, jag fick ju jaga läkaren för han skulle ringa upp och nyss fick jag beskedet jag väntat på.
Egentligen är det nog det bästa besked jag kunde få, förutom en fullständig friskförklaring förstås, man är nästan säker på att jag har autoimmun hepatit. Läkaren sa att den kan liknas vid en reumatism i levern. Behandlingen är stora doser kortison som kommer göra mej uppsvullen och ännu tröttare än idag och i värsta fall behöver jag behandling livet ut. Varannan vecka kommer jag lämna blodprover för att man ska hålla koll på hur värdena förändras och om medicindoserna är de rätta.
Nej, det är inget roligt alls!

Och det som känns mest ledsamt nu är faktiskt, och det låter nog jättekonstigt, att jag inte kan ta ett glas vin med maken på atriumgården i sommar och att jag kommer svullna i kroppen.

Agnes sa en gång att "du får vara glad vad det än är bara det inte är cancer" och visst har hon rätt i det, men att inget kommer att bli som vanligt igen gör mej ledsen.




22 maj 2013

Arg!


Miniblomma i minivas är min tröst idag!


Sedan i början av mars har jag varit "sjuk". Jag visste det inte utan fick vid ett läkarbesök, då jag ville ha hjälp med en enorm trötthet och ledbesvär, veta att min lever är sjuk.
Så följde en massa nya läkarbesök, provtagningar och teorier om vad jag drabbats av och efter sex veckor väntan fick jag äntligen göra en leverbiopsi. Svaret på den skulle dröja tre/fyra veckor.

Förra onsdagen, då det gått fyra veckor utan någon som helst kontakt, ringde jag kliniken och fick veta att biopsiodlingen inte var klar och att det kunde dröja ytterligare vecka innan de skulle få resultatet. Jag berättade då att jag definitivt inte mådde bra  och sköterskan tröstade med att det antagligen inte är cancer utan kanske bara en inflammation. "Antagligen, kanske"!

Under hela den här tiden har jag pendlat mellan hopp och förtvivlan, kanske mest förtvivlan...Jag har kämpat på med att jobba trots att nätterna varit fyllda av oro och med det svårigheter att sova, vi har inte vågat planera någon sommarresa, de få gånger jag gjort något någon kväll har jag varit helt utslagen dagen efter. Ja, mitt liv har sett helt annorlunda ut än tidigare...Och det svåraste är att jag inte har något att förhålla mej till; ska jag få en spruta som botar inflammationen eller ska jag behöva någon form av livslång behandling? Måste jag ställa om mitt liv eller kommer det bli som förut igen?

Sedan igår har jag varit hemma från jobbet, tröttheten och oron har till slut blivit övermäktig och jag orkar inget.

Idag vaknade jag arg och började tänka att de slarvat bort mitt prov, att de glömt att höra av sig och jag ringde kliniken. Argare blev jag när sköterskan berättade att de haft provsvaret ett par dagar! Ett par dagar! Jag har berättat vad denna väntan gör med mej, men det tycks ingen komma ihåg.
Hon sa att hon skulle be läkaren ringa upp för att ge mej besked om provet.

Jag kände mej glad, rädd, lättad...nu skulle jag äntligen få veta! Och jag bar med mej telefonen överallt.
Jodå, telefonen ringde...det var sköterskan som sa att doktorn tyvärr inte kunde ringa mej för det var så mycket annat som kommit emellan!

Och jag vill bara skrika! För dem är jag ett personnummer i raden, inte en människa i olidlig väntan på en diagnos, en människa som behöver något att förhålla sig till och jag blir galen över hur det fungerar.

Nu hoppas jag att de ringer i morgon förmiddag. Jag ska ge dem tid fram till lunch och har jag inte hört något då kommer jag ringa själv. Igen!
Det ska väl vara själva f_n att man måste hålla på så mycket själv, fast man egentligen inte orkar.

Se till att vara frisk om du ska bli sjuk!


21 maj 2013

Det går undan!


Snart njuter vi underbar doft

Med lillkameran inställd på en enorm zoom och från dotterns franska fönster på övervåningen är bilden tagen på kaprifolknoppen. Dessutom blåser det rejält idag så jag är glad att det blev någon bild överhuvudtaget.
Det går verkligen fort nu, varje dag ser man skillnad. Här är syrenerna snart i full blom, liljekonvaljerna knoppas, sallaten är inte långt från en första skörd och jag hinner inte med...

Så mycket att göra, så lite ork. En annan dag kanske?



19 maj 2013

Pionstöd


Framtida stöttare

Med inspiration av Agneta har jag gjort pionstöd av ett tunt stålnät. Ännu så länge behöver de små plantorna inget stöd, men med den hastighet de växer är det nog bara en tidsfråga innan jag får leda dem rätt i rutorna.

Fram till nu har jag haft benbockar som skydd för rabattens kortsidor, en tillfällig lösning, men när jag i morse såg spår av rådjur i jorden blev det en prioriterad syssla att åka till byggvaruhuset och införskaffa armeringsnät och de har jag nu ställt i vinkel mot mattan jag redan har. Ska rådjuren komma åt rabatten nu måste de kliva upp på altanen och jag hoppas de tycker det är för besvärligt.
Jag köpte alltså en annan slags armeringsmatta som jag gjorde pionstöden av, de är också förstås ett visst skydd mot objudna gäster. Hoppas bara de rostar sådär vackert!

Den här dagen blev alldeles för kort trots att jag hunnit det jag planerat. Jag kommer hela tiden på nya saker jag vill göra. Kanske dags att skriva en lista så jag får koll på allt jag vill?




Och vad har hänt här då?


Fel färg!

Min vita stjärnpelargon har blivit rosa och det gillar jag inte. Jag visste att tulpanpelargonen kunde bli svagt rosa, men denna?

En mulen varm dag som denna: jag vattnar, tittar till mina odlingar, putsar fönster, städar, dricker kaffe ute och njuter av helgens sista dag.

Kramar till er alla


18 maj 2013

En grå lördag...


...planterar jag luktärt

Idag har vi den första lördagen på evigheter utan sol. Vad passar bättre då än att städa samfälligheten och snygga till lite i egna rabatter?

För det är just vad jag gjort idag. Samfällighetsjobbet var inte särskilt tungt, jag rensade lite ogräs i grusgångar innan vi samlades för en lunchgrillning. Det är många som är med och de där som är "gamla i gården" tar befälet och städar de lite tyngre utrymmena som det gemensamma soprummet. Jag är glad så länge jag slipper spola ut sopbehållarna...

Idag har jag också planterat några luktärt i lådorna på atriumgården. Jag började försiktigt, om det skulle tas av frost har jag ersättare kvar. I år har jag förutom de där som blir 1 1/2 meter några som inte blir högre än 15 cm och de har jag satt i ytterkant. Jag har också en sort som ska bli 90 cm och jag hoppas de alla tillsammans kommer att bilda en vägg av luktärt mot tegelmuren.

Åh, ljuvliga väntan!

Någon annan som vågat sig på att plantera ut luktärt än?


17 maj 2013

Lökar i min trädgård


Snövita

Näe, det var nog inte knoppar av kaprifolen i förra inlägget utan vanliga blad på tillväxt!

Nu vet jag i alla fall att jag har rätt när jag skriver att blomman på bilden är en pärlhyacint och den växer i min altanrabatt.
Jag satte få lökar i höstas och då menar jag verkligen få. Jag visste ju inte riktigt vad jag mer skulle plantera i rabatten nu i vår och ville inte att lökarna skulle ta för mycket plats. Det blir annat denna höst och då ska jag fylla på med de sorter jag haft nu, dubbel snödroppe och pärlisarna. Däremot vet jag inte hus jag ska göra med kungsängsliljan, av 5 lökar har bara en titta upp och jag ser ingen tillstymmelse till de andra. Än.

I morgon är det städdag i föreningen och jag antar att jag kan få egen tid i min lilla trädgård. Funderar på att plantera några luktärtor, jag sparar några inne så jag har om frosten tar de uteplanterade.

Nu önskar jag er alla en trevligt varm och solig helg!


16 maj 2013

Är det vad jag tror?!


En knopp? Eller bara ett nytt bladpar!

Mitt i allt elände igår försökte jag fånga min trädgård i bild. Här är Kaprifolen som förra året bara bjöd på blad och blommor allra högst upp, Jag trodde att jag tagit kål på den då jag högg av ganska tjocka rötter när jag i höstas gjorde surjordsrabatten, nu växer och frodas den som bara den.
I år har den också fått blad långt ner på den tjocka stammen, där veden nästan krullar av.
Jag har läst att det finns tidigblommande kaprifoler och hoppas och tror att det är blomknoppar jag ser på den redan nu. Det skulle jag må gott av!





15 maj 2013

Onsdag


Ja, de mår gott i ny jord och ompysslade

Förra året var platsen där rabarbern växer en enda stor yta av högt gräs där det växer en gigantisk vinbärsbuske och klättrande hallon. Grannen säger att det är hans buskar, jag vet inte om det stämmer, men nu har jag bestämt mej för att hålla sidan som vätter mot vår altan fri från gräs och hallonrevor. Jag pratar om en yta som kanske är en gånger två meter och hälften betraktar jag som min. Det var också där jag mitt i förra sommaren hittade en Hortensia och så snart den skjuter skott (om den överlevt vintern) ska den flyttas till surjordsrabatten.




Nu något helt annat! (ganska tråkig läsning, men för mej betyder det mycket att "skriva av mej", och ett sätt att komma ihåg längre fram).




Verkligheten har hunnit ifatt mej. Fram till nu har jag (kanske) lyckats hantera all oro och rädsla som funnits i mej allt sedan början av mars. Jag har jobbat nästan som vanligt, försökt boosta mej med fint och vackert och verkligen ansträngt mej för att fokusera på det som gör gott i mej.
I morse vaknade jag och kände mej på gränsen till ett totalt sammanbrott...
Två nätter med i princip obefintlig sömn sätter förstås sina spår.
Jag har pratat med sjukhuset och jag kan få vänta ytterligare någon vecka på svar om vad biopsin visade- "troligtvis inte cancer utan kanske en inflammation", sa sköterskan jag pratade med. Vet inte hur jag ska tänka om det?! Hon hörde säkert desperationen i min röst och försökte trösta.
Jag provar att skingra tankarna genom att fixa lite smått i trädgården, men jag kommer hela tiden på mej med att inte kunna släppa oron. Den poppar upp hela tiden och lämnar inte många sekunders vila.

Om du läst ända hit är jag ber jag om ursäkt att för att jag kanske varit plågsamt uppriktig, bloggens syfte var ju absolut inte att den skulle skildra sjukdomar och elände, och det var nog inte därför du började läsa den. Jag skulle ju bara skriva om vackert i mitt liv! För det finns förstås också i hög grad.
Nu är den mer Vardag än Vit och så får det nog vara ett tag.

Kramar i mängder till er alla!




14 maj 2013

En veckans röda


Freesia, eller?

Nu är ju tulpansäsongen ohjälpligt slut och jag får köpa annat. Vara utan snittblommor går ju inte.
Jag trodde jag köpte Freesia, men efter att kollat med underbara google är jag plötsligt osäker.
Vackert röd är den i alla fall.

Snart på väg till jobbet, veckans tidigaste och längsta dag, och det gillar jag inte! Jag är inte gjord för att gå upp tidigt och nu när jag sliter med att kunna somna på kvällen över huvud taget är det extra plågsamt. Ja, för sömnsvårigheter är de enda sviterna jag har av min leverutredning som jag ännu inte fått något svar på än. På torsdag har de magiska fyra veckorna gått och om de inte meddelat mej något resultat kommer jag sitta i telefon på fredag tills jag vet. Och då är denna outhärdliga väntan över!

Ni hjälper väl till att hålla alla tummar för att det är något lättbehandlat!


13 maj 2013

Härligheter



Hur härligt är det inte att komma hem, lyfta på odlingsduken och se att jordgubbsplantorna trivs så bra i sin nya låda att de efter två dagar redan börjar skjuta nya blad?
Eller att se hur snabbt pionerna växer i altanrabatten, hur pelargonerna slösar med blommor, hur rabarbern breder ut sig...

Varje morgon tar jag med mej kaffekoppen ut på altanen och inspekterar  min rabatt och kollar att ingen gått olovandes där. När jag kommer hem lyfter jag på odlingsduken till lådorna, går ut på baksidan och tar mej en ny titt. Plockar lite ogräs, vattnar om det behövs...

Alla borde få ha en trädgård och det räcker alldeles utmärkt med en mycket liten sådan för att man ska må gott!


12 maj 2013

Oj, då...


...men jag kunde inte låta bli! Jag skulle ju inte visa fler bilder på mina pelargoner.

Satt ute i solen en stund igår och blicken föll på pelargonerna som var ute på sista luftningen, innan de ska få stå kvar och jag tänkte att de är otroligt fina trots att de är så olika. Egentligen gillar jag nog den jag inte vet vad den heter, den högst upp, mest. Inte Mårbackan som på något sätt blivit pelargondrottningen och som jag väl borde sätta främst. Tulpanpelargonen äger också en skönhet som tilltalar mej...

Och så kom jag att tänka att det är ju just såhär det är, skönhet ligger inte i något annat än betraktarens öga.  Och det är ju en otrolig tur att vi inte har samma öga. Trots det faller vi lätt för det som "den stora massan" tänker och tycker likadant.
Tanken är lätt att översätta till hur vi ser på människor, trädgårdar, mode, mat...vad du vill och jag hoppas jag fortsätter kämpa för att tänka fritt och självständigt kring det jag tycker är vackert.


11 maj 2013

Äntligen!


Idag tog jag itu med ett projekt som jag faktiskt dragit mej för. Hårt kroppsarbete är egentligen inget för min svaga kropp, men jag vill ju ha de där!
Pallkragarna!

Utmed husets gavel löper en stenlagd gång som är ca. 1 meter bred och den hör till vår tomt (inget utanför den metern, där tar allmänningen vid). Bakom tegelmuren är vår atriumgård och ett förråd.


Jag hade egentligen bara tänkt ta upp stenarna som ligger just i ytterkant av pallkragarna för att kunna få ner dem i nivå med marken, men eftersom de flesta stenar var ganska små och hanterbara tog jag bort alla i kragarna också. Så fick jag ett större djup på odlingen. En del stenar var rejält tunga, men när jag väl sätter igång med något har jag stor hjälp av en enorm envishet.
När jag lodat in pallkragarna- de måste stå rakt och lika, pusslade jag ihop stenar tätt intill kragarna och fyllde ut med sand mellan dem.


Jag lade tidningar i botten, fodrade med tredubbla lager fiberduk innan jag fyllde en krage med jord (självklart hade vi köpt för lite jord häromsistens) och äntligen kunde jag sätta mina få övervintrade jordgubbsplantor i den. Plantorna kommer ursprungligen från vår gamla kolloträdgård och de har väntat i en kruka på atriumgården till denna plantering som jag tror är betydligt bättre. Här är vandrande sol mest hela dagen.


Till sist krönte jag lådan med mina odlingstunnlar som jag hoppas ska stoppa rådjuren från att kalasa på plantorna. Jag tänker nog ha kortsidorna öppna när vi är hemma och när plantorna är etablerade ska jag byta ut fiberduken mot hönsnät.
I lådan som ännu så länge är tom ska jag ha olika sallat i år och den stora krukan ska nog få ta hand om en dvärgsyren.

Det ska bli spännande att se om vi får ha lådorna ifred. Inte bara rådjuren är ett hot, kanske kan även tvåbenta varelser ha svårt att låta bli våra odlingar. Det är som sagt en allmänning här och många passerar över gräsmattan och uppför en bergsknalle för att komma till grannhusen...

En ljuvligt efterlängtad dag lider mot sitt slut!




10 maj 2013

"Jag har livet i mej"


I sista stund!

Jag hann se den innan blommorna gjort sitt! Skulle kanske velat se Magnolian för någon vecka sedan när blommorna knoppas och börjar slå ut, nu var en del nästintill utblommade. Men så vacker ändå!


Det blev en helt underbar dag igår och det känns som om den var flera timmar längre än en vanlig dag.
Vi startade med att högtrycksspola atriumgården och medan jag snyggade till där började maken skrapa bort färg från förrådsdörr och spaljé vid altanen. Han fortsatte med att montera trädgårdsbordet och när jag var klar med mitt hjälptes vi åt att möblera om på altanen. Sedan unnade vi oss en lång stund i solen och när solen tog en paus en stund på eftermiddagen tog vi bilen till Magnoliaträdet. Väl hemma igen gick jag en liten promenad och fick till min glädje se ett liljekonvaljställe alldeles härintill. Dessutom såg jag några få gulsippor och enligt Den virtuella Floran är den bara vanlig i Skåne och på Gotland. Jag tror inte jag sett den förut!

Vi avslutade en fantastisk dag med en grillmiddag med de tillbehör som är ett måste: Ugnsrostade grönsaker och grillad fetaost. Och sedan började det droppa lite från himmelen!

Hörde häromdagen att vi har sommar här nu och igår var det 25 grader så det stämmer nog! Undrar bara hur många veckor vår vi hade. Tre?

Nu är jag strax på väg till jobbet, lite trist när resten av familjen är ledig....


Ha det fint, vad du än gör!


Jodå, det känns allt som om jag har livet i mej och jag hoppas ju att det är så också. Jag har ännu inte fått något besked vad man hittat i levern, inom en vecka så...


9 maj 2013

Ledig dag


Körsbärsträd i Kungsträdgården

Hoppsan, det blev visst ett litet oplanerat uppehåll här på bloggen.
Det har varit fulltecknade dagar som kanske främst kretsat runt dottern; vi har haft släktkalas för henne, hennes "15- det är mitt liv"- film har premiärvisats på svt-play och plötsligt blev hon inbjuden till Gomorronsoffan i går för att prata om One Direction.

Jag är otroligt stolt och glad över att hon gjort allt detta och särskilt mot bakgrunden att hon för något år sedan slet hårt med ett sviktande självförtroende och gick igenom en massiv kris som vi tog professionell hjälp för att lösa.

Igår tog jag en tur till Kungsträdgården där körsbärsträden står i blom. Det är som ett rosa tak över halva parken och helt fantastiskt vackert. Parken sjuder av rörelse, fotograferande människor och över allt ligger ett härligt sorl från glada människor. Jag är så glad att jag tog mej tid att åka dit. Nu har jag "mitt" magnoliaträd och blåsippslunden kvar att besöka, hoppas det inte är för sent, innan sommaren kan börja på allvar.

Denna lediga dag ska vi ägna åt att högtrycksspola av atriumgården, skrapa lös färg från förrådsdörr , spaljé och måla dem.

Bäst jag sätter fart!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...