23 maj 2013

Tror knappt det är sant!


En myra visade vägen

Först något jag blir glad av.

För mindre än en månad sedan planterade jag mina nyinköpta vita pioner och om jag ser rätt kommer Ann Cousins ge mej en blomma redan denna sommar.
När jag planterade pionerna var de bara små centimeterhöga knoppar, nu har denna vuxit rejält och redan tagit stöd av nätet jag gjorde i söndags.


Nu något jag är ledsen för.

Jo, jag fick ju jaga läkaren för han skulle ringa upp och nyss fick jag beskedet jag väntat på.
Egentligen är det nog det bästa besked jag kunde få, förutom en fullständig friskförklaring förstås, man är nästan säker på att jag har autoimmun hepatit. Läkaren sa att den kan liknas vid en reumatism i levern. Behandlingen är stora doser kortison som kommer göra mej uppsvullen och ännu tröttare än idag och i värsta fall behöver jag behandling livet ut. Varannan vecka kommer jag lämna blodprover för att man ska hålla koll på hur värdena förändras och om medicindoserna är de rätta.
Nej, det är inget roligt alls!

Och det som känns mest ledsamt nu är faktiskt, och det låter nog jättekonstigt, att jag inte kan ta ett glas vin med maken på atriumgården i sommar och att jag kommer svullna i kroppen.

Agnes sa en gång att "du får vara glad vad det än är bara det inte är cancer" och visst har hon rätt i det, men att inget kommer att bli som vanligt igen gör mej ledsen.




7 kommentarer:

  1. En stor kram till dig!! <3

    SvaraRadera
  2. Som jag har tänkt på dig idag. Ja, vad ska man säga om det svaret? Så klart har Agnes rätt men jag behöver inte anstränga mig jättemycket för att försöka sätta mig in i hur du känner för det svar du fick.
    Svullen kropp, trötthet, ändrade livsvanor är så klart inte roligt alls.
    Nu får vi hålla tummarna för att det går bra med behandlingen och att du kommer lindrigt undan när det gäller biverkningar.

    Härligt med knoppen!

    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  3. Jäkla skit är vad det är! Men det kommer att bli bra, och du kommer att fixa det. Jag håller tummarna att du svarar bra på behandlingen och att den därmed inte blir långvarig.
    Tänker på dig!
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Agnes är klok men visst är det svårt när man livet förändras, speciellt när det är något man inte kan påverka. Skönt att få svar. Nu vet du vad du har att rätta dig efter. För djäkligt att du måste jag läkaren. Varför har de inte hört av sig! Jag är fortfarande arg!
    Sänder all min energi till dig!
    Kramar Hélena

    SvaraRadera
  5. Äntligen svar, Lena! Skönt på ett sätt men ändå inte förstås! Förstår att det känns jobbigt att veta vad man har framför sig, kanske hela livet och jag hoppas verkligen du svarar bra på behandlingen. Svullnaden känns kanske mindre roligt men det där glaset vin klarar man sig utan när man inte har nåt val, det vet jag!

    Autoimmun sjukdom beror ju på fel i immunsystemet som gör att det angriper kroppen själv. Jag hade en sådan sjukdom i ögonen, episclerit heter den, med upprepade inflammationer och jag hade över 35 gånger på några år. Jag fick behandla med cortisondroppar ständigt både som behandling och förebyggande. Svårt att hitta en orsak vad det berodde på enligt min ögonläkare men oftast stress. Jag tror det med för när jag bytte jobb upphörde inflammationerna efter ett tag. Det jobb jag hade innan var oerhört stressande så jag tror faktiskt att det var det som utlöste det!

    Tänker på dig!

    Kram Irene

    SvaraRadera
  6. Ja du, det var inget kul besked. Men jag hoppas innerligt att du hittar en handlingsplan i din situation och tar kontrollen!

    Stor kram till dig min fina vän!

    SvaraRadera

Tack, fina du, för att du tänker om mitt inlägg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...