Dopfunt i köket

Nära till hands

Just bredvid spisen har vi sånt vi vill ha nära. Baskryddorna och grönsaker som trivs bäst i rumstemperatur.

Skålen på fot är en pressglasskål som min mormor haft och den tjänade som dopfunt när jag döptes.
För något år sedan hittade jag en likadan på Stadsmissionen som jag köpte för 60 kronor. Och det är kanske vad den är värd i pengar, men för mej är den värd så mycket mer.
Jag är ingen prylmänniska, jag har ytterst få saker framme som inte har en verklig funktion. Egentligen kan jag längta efter lite mer flärd, vackert att vila ögonen på, men när jag ser något jag kan tänka mej i någon affär tycker jag ofta att det är onödigt att köpa. Och jag går alltid hem tomhänt. Det enda jag unnar mej är att alltid ha färska snittblommor. Alltid!

Tror jag måste öva lite på att shoppa!

Idag är det ÄNTLIGEN FREDAG och vi har avslutat jobbveckan med att träffa fina på fredagspuben, ni vet den där i servicehuset där vi ses några vänner och lämnar runt 17.00 då den stänger. Vi hinner precis avhandla veckan, vad vi ska göra i helgen och kanske smida fina planer ihop. Idag pratade papporna om skidresan till Klövsjö de gör med alla barn en långhelg i februari. Mammorna lämnas hemma och vi spenderar helgen i varsin lägenhet och njuter av tystnaden och möjligheten att göra det man vill. Kanske ses vi helt spontant eller inte. Vi kan göra vår mammaresan utan barn en annan gång. Som i maj förra året då vi åkte till London. Kanske blir det något annat i år. Eller inte.

Nu ska jag njuta av resten av fredagen och hoppas ni gör detsamma!