17 april 2012

Första gången

 Scilla i en trädgård i Eskilstuna omgärdar en spirande Pion

I helgen var maken och jag hos vänner i Eskilstuna, vi övernattade och dottern var ensam hemma, helt ensam för första gången.

Som förälder genomlever man ett antal nya omvälvande händelser med sitt barn, händelser som faktiskt förändrar livet. Tänk första gången med barnvakt, start på förskola, första gången de går själva till skolan, första gången de sover hos en kompis, första gången...

Nu hade vi den första gången då hon var helt ensam hemma över en natt.

När besöket hos vännerna kom på tal sa hon att hon inte ville följa med.
Vi föreslog en övernattning hos mormor, hos en kompis, att en kompis skull sova hos henne... men, nej, hon ville absolut vara helt ensam hemma. För att prova hur det kändes.

Vår inställning är och har alltid varit att hon vet när det är dags att ta nya steg i livet och detta var ett sådant steg så det var bara för oss att acceptera det. Och inte låta vår oro ta överhanden.  Och absolut inte visa den!
Det svåra var nog att låta bli att ringa för att kolla att allt var bra, vilka signaler skulle vi sända då? Vi fick snällt vänta till hon hörde av sig, med ett mms där hon visade hur hon bäddat på soffan i vardagsrummet. Det kändes tryggare att sova där. Sen fick vi ett godnattsamtal och försäkran att allt var bra.

Hon är snart 14 år, vår lilla flicka, som blivit så stor i ett nafs!


Jodå, hon sov gott hela natten. Glad och nöjd över att hon vågat. Och vi var nöjda över att vi låtit henne våga.

Undrar vad nästa Första gången blir. En resa utomlands själv? Sova över hos pojkvän? Ut på stan en sen kväll?
Spännande. Och läskigt. Och oroligt. Och härligt.

7 kommentarer:

  1. Ja, dess första gånger av allt. Blandade känslor är det oftast. En del "första gången" är avklarade här och andra inte. En del har dottern gjort men inte sonen. Allt har gått bra ännu så länge. Skönt!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Oj....jag vet väl hur det känns!! Trots att jag har tre underbara söner! Som förälder behöver man ju ha kontrollen ha ha ha....men så viktigt att släppa den ändå!! Jag tycker jag oroar mig för mina söner än i dag...trots att två av dem kommit en bit över 40!!! Det viktiga är ju trots allt att visa att vi litar på dom....precis som ni gjorde!!! En gång förälder, alltid förälder!!! Ha en fin vecka/EvaMarie

    SvaraRadera
  3. Tillit är så viktigt. Självklart kommer alla barn och ungdomar någon gång "klanta" till det. Men om man inte tror på sina barn hur ska dom då kunna lära sig att tro på sig själva? Låter som om ni gjorde nåt riktigt bra för er familj:
    Kram Annika

    SvaraRadera
  4. modig och självständig tjej! Jag blir så glad när jag läser och förstår att ni har så stort förtroende och tillit till er flicka. Det är så viktigt och påverkar oss i livet mer än vi någonsin kan tro att känna sina föräldrars förtroende:-)

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Kloka föräldrar-kloka barn! Vilken fin berättelse!

    SvaraRadera
  6. Ja vilken resa det är att följa barnen bli stora, det är ju lätt att få gråa hår av oro ibland:)) Men som du skriver är det viktigt att låta barnen ta ansvar, det växer de av!!!

    Kraaaaaaaaaaaaaam aka

    SvaraRadera
  7. För mig känns första gången att sova själv så långt borta eftersom vår lilleplutt numera bara vill sova i vår säng. Där känner han sig trygg. Nåja, det kommer väl en dag när han vill ta steget sova i sin säng igen. Jag ska tänka på dig den gången han säger att han ska sova hemma själv :-)
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera

Tack, fina du, för att du tänker om mitt inlägg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...