24 juni 2013

Iiiiiiii......Hur ska det gå!





I natt åker det bästa barnet iväg på sitt livs äventyr. 

Utan oss! 

I TVÅ veckor!

Tillsammans med en vän ska hon åka till Malta på språkresa, hur har jag kunnat gå med på detta?

Det vet jag förstås, det är dags att släppa på kontrollen under kontrollerade former. Och jag är övertygad om att andra vuxna kommer ta över där vi skulle vara.
De ska bo hos en kvinna, pensionerad polis, som tar emot ungdomar för andra året. Att hon gör det igen, tänker jag, tyder på att hon tyckte det var roligt. Det är dessutom myndigheterna på Malta som godkänner värdfamiljerna vilket också känns bra.
  Arrangören har ett digert schema för både skol- och fritid och ertappas man att bryta mot regler straffas man med utgångsförbud eller hemresa på egen bekostnad.

Det man ju aldrig kan försäkra sig emot är dumma människor, men jag hoppas och tror att dotterns goda omdöme ska vara till stor hjälp.

Som tur är (eller inte?!) finns ju mobiltelefoner och datorer så vi kan ju absolut ha kontakt under dessa veckor. Det svåra för oss kommer antagligen vara att låta bli att kontakta henne för ofta, vi måste säkert vänta in henne och låta henne äventyra på egen hand och söka upp oss när och om hon behöver.

Jag är stolt och glad att hon vågar!

Suck.....


5 kommentarer:

  1. Den gamla polisen har säkert stenkoll, det kommer att gå hur bra som helst. Minns nu en egen språkresa till England, hehe!
    Tyvärr så ser onsdagen värre ut än på länge, hoppas vinden vänder och ovädret drar iväg någon annanstans...

    kramen

    SvaraRadera
  2. Så klart är man lite orolig i sådana lägen men det går säkert jättebra. Som du säger så måste man ju släppa, lite och lite. Läskigt men man har ju inget val i.

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Jag förstår din oro Lena. Men det kommer att gå hur bra som helst ska du se. Jag minns mina två språkresor under tonåren. Det var under de där resorna som jag växte upp och fick vänner för livet. Vänner som jag fortfarande har kontakt med än idag. Då var en språkresa i 4 veckor och idag kan jag undra hur min mamma vågade släppa iväg mig. Men hon visste att det var en resa som skulle betyda mycket för mig och vi lärde oss båda mycket under de där veckorna.

    Jag hoppas dottern kommer att få 2 fantastiska veckor och kommer komma hem med minnen och vänner för livet. Och 2 veckor går fortare än vad man tror Lena. Snart är hon hemma igen. Då blir det kramkalas och massor att berätta.

    Kram på dig♥

    SvaraRadera
  4. Språkresa? Säkert massor av goda minnen därifrån får hon. Vad kul! Det kommer att gå bra ska du se :-)

    SvaraRadera
  5. Jag tror att föräldrarna lider mer än barnen. Det kommer att gå jättebra ska du se.
    Tänk när vi var i hennes ålder och inte hade varesig Internet eller mobil. Det gick ju bra det med när man var på skolresa.
    Kram

    SvaraRadera

Tack, fina du, för att du tänker om mitt inlägg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...