25 februari 2012

Pärlisar och projektstart


Alltid vita

Godmorgon ni fina!
I väntan på "förebild" av dotterns rum får ni hålla till godo med säsongens sista (?) pärlhyacinter. De känns på något sätt lite vintriga och nu har jag bestämt att jag inte ska köpa fler denna säsong.

Idag är det alltså start för målning av dotterns rum. Den minnesgoda vet att det var många veckor sedan hon på eget initiativ började förbereda rummet, läs här, och inte förrän nu har jag haft ork att hjälpa henne.
Den tappade orken har flera orsaker, en är den stora oro för pappa jag alltid bär på numera och som jag inte vant mej vid. Att hans liv har tagit en annan väg än vi önskat honom har varit och är chockartat. Mitt in den sorg vi, syster, jag och våra familjer känner, har jag hela tiden kämpat för att inte låta den ta överhand på jobbet, jag tror inte jag visat hur jag mått och det kräver också sin energi.
Priset jag betalat är sömnlöshet, en helt ny erfarenhet, och min familj har fått möta en ganska trist, trött, håglös och grinig fru och mamma.

Nu känner jag att jag sakta är på väg tillbaka och jag startar med att hjälpa dottern att göra hennes rum fint.

Jag känner Livslust igen!


Ha en fin lördag, vi ses!

7 kommentarer:

  1. Finaste Lena, hoppas du hittar den där gnistan och ta bara en dag i taget. Ibland händer det oväntade saker som vi tyvätrr inte rår över. Vi kan bara göra så gott vi kan, allt annat får bara..vänta. Huvudsaken är att du och alla dina har det bra. Bloggen t.ex behöver du inte känna nå stress över, vi finns här ändå, och ser när du kommer med ett nytt inlägg :)
    Och lycka till med projektet, ha så kul under resans gång!
    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Vilket fint och starkt inlägg! Ibland sker oväntade och tragiska saker som är svåra att hantera... Vad roligt att höra att du börjar må bättre!! Jag ser fram emot att se projektet i dotterns rum!!

    Önskar dig en finfin helg!

    Stöööörsta styrkekramizen aka

    SvaraRadera
  3. Vad glad jag blir för din skull! Det är dräneranade att ständigt gå i oro, försöka skjuta undan den och inte kunna sova ordentligt. Skönt att det börjar vända och att livslusten är på väg tillbaka. Ska bli roligt och se hur dotterns projekt blir.
    Ha en underbar målardag!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  4. Det är en svår balansgång det där att bita ihop, hålla det inom sig. Gör man det för länge kan det få katastrofala konsekvenser. Det gäller nog att ha någon ventil där man kan, vill, får och vågar visa hur man egentligen mår. Hoppas du har det så.
    Låter positivt att du känner livslust igen. Så klart är det svårt att vänja sig vid så tvära kast som det blev med din pappa. Det tar tid och energi!

    Hoppas din livslust fortsätter!

    Kramar

    SvaraRadera
  5. Skönt att du känner dig lite bättre, det är jobbigt och energidränerande att oroa sig. Hoppas att det stabiliserar sig lite kring din pappa. Kul med ett litet projekt med dottern, det skapar förhoppningsvis ny glädje.
    Kram på dig!
    Linda

    SvaraRadera
  6. Ja, det är jobbigt att gå omkring att bära på en oro hela tiden. Och det är som du skriver, man vill inte ltåa dert ta överhand och på jobbet försöker man inte visa hur man egentligen mår.
    Men det är skönt att höra att du börjar känna mer energi och livslust igen. Nu längtar vi efter fina vårdagar och grönskande miljö utanför våra fönster, det tror jag vi alla skulle må bra av nu :D

    Ha en mysig lördag!!
    Stor KRAM till fina Lena.

    SvaraRadera
  7. Vad härligt att lusten är tillbaka! Sömnlösheten gör märkliga saker med oss och tär väldigt hårt. Förra året blev jag remitterade till sömnskola och det hjälpte mig till viss del iaf. Det finns en del rutiner man kan ändra el få in som kan hjälpa. Om du vill och fortfarande har ett behov, kan du kolla den här länken och läsa tips från en sömnskola.
    http://halsokick.se/somnskola/

    Ha en härlig helg!
    Kram/Emma

    SvaraRadera

Tack, fina du, för att du tänker om mitt inlägg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...