10 mars 2013

Ok, såhär är det...


Moln över Brunnsviken
(och moln i mej)

Det känns som om det är dags att jag berättar vad som upptar mitt liv just, nu när jag knappt orkar blogga eller lämna kommentarer hos er.

Sedan en längre tid har jag varit oerhört trött, nedstämd och håglös och jag har försökt komma på förklaringar till varför jag inte längre känt igen mej själv. Brist på solljus, en lång vinter, nya rutiner på jobbet...
Jag har inte orkat göra något hemma; disk, matlagning, städning och tvätt har min fina familj fått sköta om medan jag har legat och vilat. Träffa vänner eller ens ringa dem har jag inte klarat. Jag har lagt all energi på att kunna jobba.
För några veckor sedan började jag få ont i kroppen, en smärta som vandrade runt, i huvudsak i överarmar, fötter och låren. Till slut kände jag att jag måste få hjälp och jag bokade tid hos en läkare.

Jag har fått lämna blodprover för en ordentlig genomgång och eftersom jag nämnde att jag hade 18 fästingar vid ett och samma tillfälle i somras ska man också kolla om jag har borrelia.
Samma dag som jag var hos läkaren ringde min mamma och berättade att hon just fått en borreliadiagnos, mamma som också är en av alla jag inte orkat prata med och därför har hon inte vetat om hur jag mått.
När jag berättat om mina symptom känner hon igen dem alla och hon är helt övertygad om det är borrelia jag har.
Ännu vet jag inget och det är inte ens säkert att blodprovet kommer att visa på någon borrelia, även om jag hoppas det. Jag är i desperat behov av en diagnos i alla fall så jag vet varför jag, den i vanliga fall glada, pysslande och fixande människan, mår som jag gör nu.

Nu har jag varit oerhört personlig, mer än jag brukar, men jag känner att jag är skyldig några av er en förklaring till min tystnad. Jag är otroligt glad för de kommentarer ni lämnar på mina blogginlägg och de tar jag till mitt hjärta och vårdar ömt!
Er läser jag som alltid i mobilen på väg till och från jobbet så jag har koll på vad ni gör...

Tusen kramar till er alla!




14 kommentarer:

  1. Stor kram och jag sänder all energi jag har via cyberrymden till dig! Måste vara skitjobbigt på ren svenska att inte känna igen sig själv och inte ha den ork som man brukar ha. Hoppas du får svar och att det löser sig.
    Många kramar!
    Hélena

    SvaraRadera
  2. Hej Lena, min bloggvän. I går först såg jag ditt mail och tänkte svara nu i kväll. Läste precis din kommentar och jag blev alldeles kall. Har själv fortfarande sviter efter en obehandlad boreliainfektion som jag antagligen drog på mig för ca 3-3,5 år sedan. Blir kall när jag ser att du antagligen också har det men fruktansvärt glad över att en utredning dragits igång, att du inte hunnit gå så länge med detta. Jag skickar ett mail till dig i kväll eller imorgon om du inte har något emot det. Har du det så är det bara att höra av dig i min blogg eller via mail för jag vill inte "tränga mig på".
    Kram Annika

    SvaraRadera
  3. Ibland kan det ändå vara skönt att bli lite mer personlig än vanligt på bloggen tror jag. Det handlar ju inte om att fiska "tycka synd om kommentarer" utan om att livet kommer emellan ibland och det kan då vara skönt att förklara varför man är som man är just nu.
    Som jag skrev i mailet så minns jag alla dina fästingar och jag hoppas att allt kan få sin förklaring nu så du kan få hjälp och må bra igen. Att inte känna igen sig själv är ju jättefrustrerande och oroande.

    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  4. Känner igen det där med att vara frustrerad över att man inte orkar vad man annars brukar orka. Jag har haft en aggressiv influensa som formligen tagit musten ur mig. Innan jag hann bli riktigt frisk och stark fick jag även en dubbelsidig öroninflammation och är numera halvdöv. Det är nu man märker hur viktigt det är att vara frisk. Jag längtar efter att ha kraft igen, att orka promenera, fixa, träffa kompisar, jobba ute....bara tanken är just nu svettdrivande.
    Jag hoppas att man hittar "felet" och kan hjälpa dig. Känn dig inte tvungen att komma med dagliga inlägg i bloggen. Ta den tid du behöver och se till att du hittar dig själv igen. Vi finns alla kvar här och väntar.
    Innan jag blev sjuk (igen) hann jag sätta de frön du skickade i hösas. Nu väntar jag med spänning...
    Ta hand om dig!
    Kryakram! Elle

    SvaraRadera
  5. Men skruttan!! Vad säger du :(
    Jag hoppas du får dina provsvar snabbt som ögat så du får reda på vad det är och kan få hjälp!!!! Stor jädra kram till dig!!!

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Jag hoppas verkligen att du får hjälp. Jag har haft borelia, men jag fick antibiotika ganska snabbt. Ha det så bra och hoppas att krafterna kommer tillbaka.
    Kram Camilla

    SvaraRadera
  7. Du ska inte känna dig skyldig att berätta något, det är helt upp till dig. Jag hoppas blodprovet visar borrelia så du kan få den hjälp du behvöer och faktiskt bli bra. Tänker på dig!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Men fy vad jobbigt!! Borrelia kan visst vara riktigt besvärligt och ställa till en massa... Sänder massor med krya-på-dig-kramizar och hoppas att du snart mår bra igen!!

    Kraaaaaam aka

    SvaraRadera
  9. Alla kan vi bli sjuka...absolut inget att skämmas över att man inte är inne på bloggen jämt!
    Hoppas du får rätt diagnos och att du blir bra snart!!!
    Krya på dej!!!
    Kram bia

    SvaraRadera
  10. Hej Fina Lena!
    Vad tråkigt att höra att du mått och mår så dåligt. Jag hoppas faktiskt att du får ett svar från läkaren att det är borrelia så du kan få en konkret och tydlig behandling med snabbt tillfrisknande. Skulle så inte vara fallet, kan det naturligtvis ta längre tid men även perioder av djup nedstämdhet, trötthet och tomhet når sitt slut och våren gör allt den kan för att hjälpa till med sina allt längre och ljusare dagar, sjungande, förväntansfulla fåglar och växternas sprittande livskraft.

    Stora kramar
    Emma

    SvaraRadera
  11. Styrke kramar!
    Ann i Mariefred

    SvaraRadera
  12. Tack för att du förklarade! Jag har saknat dina gulliga kommentarer.
    Så jobbigt du har det. Hoppas att du nu får veta vad som är felet och att du snabbt blir frisk igen.

    Många kramar Agneta

    SvaraRadera
  13. Men Lena...
    Fy vad jobbigt för dig...ibland är man för envis med att bara bita ihop och kämpa på och vänta på bättring.Vad bra att du tog tag i det och gjorde en ordentlig undersäkning,jag tror att vi alla måsta släppa det "duktiga" och faktiskt ta hjälp fortare när man behöver det av en eller annan anledning.
    Har precis mist en närstående som tyvärr sökte hjälp för sent och det fanns inget man kunde göra föt att rädda hennes liv,men det var en väldigt elak sjukdom hon fick..

    Lycka till nu och krya på dig,nu kan det bara bli bättre och du möter våren med styrka
    Kram Tessan

    SvaraRadera
  14. Hur kunde jag missa detta?? Oj. Styrkekramar Lena! Futtigt kanske men jag tänker på dig. Hoppas du får svar så du kan göra något åt det här och att det sker än förändring.

    KRAM

    SvaraRadera

Tack, fina du, för att du tänker om mitt inlägg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...