Veckans vita

En favorit bland de vilda

Jag har alltid blommor inne, köpta eller plockade ute i den vackra naturen.
Just nu mest det som jag hittar...

Altanen

Detta har ni inte sett förut!

Och knappt vi heller!

Jodå, det är klart vi har, men det nya är att vi redan denna vår och försommar (sommar?) har tillbringat mer tid här än vad vi gjorde under hela förra sommaren. Och varje solig morgon har jag startat min dag här. Altanen som har full sol fram till 11.30.

Den första sommaren var ju lite speciell. Ganska regniga och kalla kvällar inspirerade inte just till middagar ute och dessutom fick altanen agera förråd för diverse krukor och annat, rabatten bjöd inte alls på något kul att följa eller titta på, bordet stod inklämd mot spaljén med det stora svarta parasollet uppfällt i mitten. Vi hade andra stora klumpiga stolar som krävde dynor, dynor som skulle plockas in och ut ur förrådet varje gång de användes (de två gångerna alltså).
Kort sagt, det var inte trivsamt alls!

Nu har jag försökt, med ytterst enkla medel att "mysa" till det och det viktigaste har varit att aldrig låta en enda sak stå på altanen som inte hör dit.
Grillen är förpassad in i hörnet, under kaprifolen när den inte används. En svart solstol (inte fin, jag vet, men svart och fantastiskt skön) har ersatt den blå/vitrandigt klädda vita solstolen, en vit duk döljer det bruna praktiska bordet som på sikt ska bytas ut. Jag har målat tre stora stenar svarta, vilket jag också gjort med piasavkvasten...och vill man mysa till det ytterligare har jag en korg innanför altandörren med plädar och kuddar att ta fram vid behov.

Att det är "ordning och reda" i rabatten gör förstås också sitt till.

Nu har jag en liten makeover kvar för atriumgården innan jag är helt nöjd med den, sen ska jag bara njuta, ta ett ogräs då och då, vattna lite och vänta på att luktärtorna blommar!

Växthus

Av grönsakstråg

Jag har redan börjat skörda lite av den där allra första sallaten och blandningen som heter Baby leaf är sagolikt god. Jag vill ha mer och jag vill att det ska gå fort och när jag sådde nya frön igår ställde jag plastlock som ett slags miniväxhus över dem.
Nu hoppas jag det ska fort!

Och jag hoppas också på mycket regn nu, mer än vad som kommit i natt, här har det varit en lång vecka med sol och värme och mina rabatter behöver en rotblöta. Vi har ett vattenutkast på framsidan av vårt hus (för övrigt är vi de enda), det finns en lång slang att låna, men inga munstycken. Är sommaren som den förra räcker det att stödvattna med kanna då och då, men fortsätter det såhär får jag hitta en bra lösning. Det vill säga, investera i något bra att vattna rabatterna med. Funderar på om en perforerad slang vore det bästa, ingen rabatt är djupare än 70 cm och en traditionell vattenspridare skulle nog blöta ner på fel ställen.

Nu har jag kanske gått över gränsen?

 Ersatte den heldöda ölandstoken med syren...

Stensatte rabatten...

...och lämnade en uppmaning

Nu är det gjort, det där som kan provocera, irritera och kanske skapa namninsamlingar med kravet på att återställa!

Men jag hoppas ju att mina grannar ska uppskatta att det risiga och fula är borta och att de använder gången jag erbjuder, den som smyger intill vår tomtgräns (buske och rabatt man kan se till vänster om betongplattorna).

På ovansidan av rabatten hade jag planerat att sätta ett litet "staket" av hönsnät, men den idén sa maken STOPP till. Det är ju som han så riktigt säger en allmänning och möjligen är det till och med kommunen som äger den och egenmäktigt förfarande är kanske inte helt populärt?
Rabatten är förste husägarens verk och vi har förstått att det varit diskussioner om den tidigare, kanske drar den igång igen. Ja, ja, det värsta som kan hända är väl att jag får återställa det...och hitta en annan plats för syrener!

En ny pion

en röd bondpion enligt hörsägen

När vi flyttade till radhuset fick jag höra att det skulle finnas en pion i en rabatt, en pion till pionälskaren!
Jag såg den skymta förra sommaren, några vissna spröt som jag kunde identifiera. Så "försvann" den för att plötsligt dyka upp i det som nu är surjordsrabatt för azalea, hortensia och kaprifol! Bakom alltihop!

Hur ska det här gå?

Fredag och vädret fortsätter som igår, kanske blir det till och med lite varmare. Jag har redan hunnit sitta ute i solen på altanen, snygga till pionstöden och jag har nypt ogräs lite här och där. Just nu känns det väldigt skönt att trädgården är liten, den är lätt att hinna med och det finns gott om tid för njutningar.
Om vi har lust i eftermiddag ska vi ta bort de döda ölandtokarna och sätta syrenplantor där i stället. Omgärdade av skydd av hönsnät förstås och jag har dessutom gjort en anvisning till "mejanerrabattenmarodörerna" var de kan passera utan att förstöra. Visar er när den är på plats.

Nu önskar jag er alla en fantastisk fredag!

Ps. Livet börjar återvända sakteliga, vill du veta hur hittar du en länk till bloggen JAGochAIH här och i högermarginalen Ds.

Och när får jag plocka en bukett?

Blivande buketter

Hmmm...det händer inte så mycket här! Förra året startade jag tidigare med sådden av luktärt, de stod skyddade på lägenhetens balkong fram till flytten hit och redan den 9 juli kunde jag njuta första blomman. Då hade rankorna vuxit nästan till armeringsnätets överkant.
De samsades med jordgubbsplantor och trots att de, med anledning av jordgubbarna, inte kunde få extra näring bjöd de på blommor så länge som till den 26 oktober trots att det samma dag snöade.

I år har jag ändå försökt jobba med plantorna så de ska bli stora och starka och väl förgrenade. Jag nyper av stänglarna efter tre bladpar och ska göra det i tre "våningar". Dessutom har jag förutom de som blir gigantiskt höga också sorter som blir 90, 40 och 15 cm höga.
När det regnat mycket har lådorna fått regnskydd, dräneringen är ganska dålig och allt vatten lakar ur jorden snabbt.

Ni hör hur jag vårdar de blivande buketterna väl. Nu hoppas jag på rejäl utdelning!

Stenparti- torrväxter och sedum

En början

Lydisk feknopp

Liten Kärleksört

Julens taklök

Och en fullständig främling

Jag provar, det enda som kan hända är att det inte funkar.

Utmed gaveln finns en stensatt gång (man kan se den i förrförra inlägget). Där växer redan små styvmorsvioler i sanden mellan stenbumlingarna och jag tänkte försöka fylla ut en del av ytan med växter.
I en av julens julgrupper fanns två små taklöksplantor och de hade jag sparat inne. Jag köpte Liten kärleksört och Lydisk fetknopp på Zetas när jag var där sist. Nu har jag petat ner dem i sanden tillsammans med tre aklejor. Aklejorna växer inte särskilt bra och jag funderar på om de kanske behöver extra vatten och någon liten skvätt näring för att etablera sig. Eller så tar jag bort dem, tanken är ju att denna plantering ska klara sig själv.

Kanske ska jag komplettera med backtimjan, fjällbrud, purpurbräcka, skäggtaklök....
Fler förslag? Hur är det med nävor?

Veckans bukett

Lånar jag från i torsdags

Fina arbetskamrater skickar fina blommor när jag var sjukskriven och lite ledsen. Vit, förstås, de vet vad jag tycker om!

Ha en fin tisdag!

Den sorgliga trädgården

Del av gaveln med släntrabatten som inte är vår, planterad för länge sedan för att förhindra grannar gå för nära inpå altanen.

Med döda ölandstokar och bukettapel som är flyttade hit från altanrabatten av oss

Förra året blommade inte bukettapeln. I år är den översållad med fint vitt!

Jag börjar misströsta och känner mej både naiv och dum. Trots att släntrabatten är lite "olagligt" anlagd (av huset första ägare, misskött av nästa och vårdad av oss,) förstår jag inte hur folk bara kan göra allt för att trampa ner den när de forcerar genom buskaget. För ett tag sedan såg jag en kvinna köra fast med sin barnvagn i rabatten och när jag genom fönstret gestikulerade att hon skulle gå runt, ruskade hon bara på huvudet.
Häromdagen såg vi att bukettapeln närmast huset låg bredvid rabatten, någon hade helt sonika dragit upp den! Barnvagnskvinnan igen?

Hur tänker folk? Det är ju inte så att en rabatt kommer flygande någonstans ifrån, det är någon som lagt ner pengar och omsorg för att göra fint. Och denna någon, även om man inte är säker på vem det är, vill kunna njuta av den! Vi hade tänkt ersätta den döda ölandstoken, men nu vill jag inte köpa något. Ska se till att föröka skruvpilen och sätta här, med en gallerbur runt!

Nu är jag, berättigat?, orolig för att vi inte kommer få äta våra jordgubbar i sommar. Jag hoppas att sallaten inte är lika attraktiv, att vi får behålla den själva.

Naiv och dum, eller?

Nam-nam-kyckling

Om man nu har egna rabarber och inte är så förtjust i rabarberpaj....

...kan man göra rabarberkyckling i stället

Och då säger dottern NAM-NAM av njutning när hon äter!

Ja, jag som inte är någon stjärna i köket har lyckats leta upp ett recept som gjort mej till mästerkock.

Varsågoda här kommer receptet (för 4 personer):

500 g kycklingfilé

1 tsk salt

smör till stekning

3 dl. rabarber i bitar

2 dl. grädde

2 msk. honung

2 msk. konc. kycklingfond

1/2 tsk. sambal oelek

1 riven vitlöksklyfta

1/2 dl hackad gräslök

Sätt ugnen på 225 gr. Salta kycklingen och bryn den i  smör i en stekpanna. Lägg kyckling och rabarber i en ugnsform. Vispa ihop övriga ingredienser (utom gräslöken som du garnerar med).
Tillaga i mitten av ugnen ca 15 min (innertemp. 72 grader)
Servera med färskpotatis eller ris.
Vi tog couscous!

Vilken fantastisk sommardag vi haft. Igen!
Synd bara att jag varit så upp i varv, det blir så med bara 4 timmars sömn i en kortisonfylld kropp...och jag har fortsatt att ordna med växter, sola, fotografera, instagramma, sola, dricka kaffe, fotografera, sopa atriumgård... och verkligen ändå lätt hysteriskt försökt njuta av solens värmande strålar.
Jag toppade som sagt mina insatser idag med en god middag till familjen som definitivt kommer att ätas många gånger i detta hus!

Nu hoppas vi väl på en lika fin första junivecka!

Hoppsan!

Minnen från kollo

Jag är just inte den där nostalgiska typen, den som tittar bakåt och tänker att allt var bättre förr..

...men såhär i sommartider kan jag längta tillbaka till kollotiden, men bara ytterst lite...

Jag kan sakna växthuset, kaminen i stugan, det trånga mysiga sovloftet och dammen med sin porlande fontän.

Nu är det ett annat liv och jag ska strax ut i det, ut i den strålande solen en dag då jag inte har några måsten eller "detbordejaggöra" alls. Härligt!

Första juni!

Nu doftar nätterna

Och vad passar bättre när jag är vaken en stor del av dem?

Vilken fantastisk försommardag vi hade igår!
En dag som jag spenderade med provtagning, inköp av skokorg, städ av atriumgården, en stund i solstolen, en snabb träff med fredagspubsvännerna och pizzamiddag på atriumgården. Däremellan lite tvättplock, vattning av växter, instagrammande, bloggläsande...
...och allt med tunga, sömngrusiga ögon och tungsint humör!

Jag får verkligen lyfta mej i håret för att orka, samtidigt som jag känner en otrolig stress att hinna med så mycket som möjligt. Det låter galet, jag vet, och fullständigt obegripligt.

Idag är vi lovade regn och planen var att ta tag i städning och fix inne, men nu lyser en svag sol och då måste man ju vara ute, eller hur?
Dammet kan vänta!

Ha en fin första junidag, nu är det väl sommar i alla fall!